Jag har slutat sluta snusa

Hej alla Kungssnusare! 

Jag heter Lena och bor på en ö i Roslagens skärgård och jag älskar snus och tobak. Och att skriva om det. Och att prata om det.

Mitt eget snusliv började på 1970-talet när jag som 18-åring blev bjuden på Röda Lacket av en tjejkompis. Men det föll mig inte riktigt på läppen. 

Jag provade några gånger till utan att det blev en vana. Jag hade svårt att såväl få in som ut en prilla utan att det blev snus i hela käften och på allt runt omkring mig. Jag gav upp och blev fest- och sommarrökare i stället.

Det var inte förrän under senare delen av 1990-talet, när en annan tjejkompis gav mig en påse Grov portion, som jag fastnade. Som 37-åring blev jag så daglig nikotinbrukare, året om. Jag kunde snusa på jobbet, på bussen, i bilen – jämt. Jag hade ständigt en dosa Grov portion i fickan eller väskan. Jag testade även min makes Ettan lös ibland. 

På den tiden var jag också flitig motionslöpare och jag hade märkt att rökningen försämrade konditionen. Snuset hade inte alls samma påverkan på flåset.

Under de tio år som sedan följde slutade jag snusa lite då och då men började alltid igen. Jag testade även min makes Ettan lös ibland. Till slut bestämde jag mig för gott för att sluta sluta snusa. Det är alldeles för trevligt för att vara utan. Och jag själv blir alldeles för otrevlig om jag är utan. 

För drygt två år sedan, efter 21 år som portionssnusare, tog jag så klivet över till lössnus. Men det är en annan historia. Om ni hänger med i bloggen framöver så får ni läsa den också.