Det pustande bloggloket hemstånkar vidare mot resans mål – egenodlad tobak att göra förstklassigt snus av. I del 1-4 valde vi bland olika tobakssorter, byggde en haschgardorob och sådde våra tobaksfröer som nu så sakteliga börjat gro. Den här gången ska vi gå igenom jorden tobaken växer i och näringen som kan få den att växa mer och må ännu bättre av.
Redan när man driver upp sina plantor inomhus på våren blir tobaken gladare av lite extra växtnäring, men man bör vänta några veckor tills de växt på sig en aning. De nya små rötterna på helt nya tobaksplantor är lite känsliga och dessutom innehåller vanlig såjord redan all den näring som behövs i början.
Åtminstone tror jag det, det känns som att jag har läst det någonstans, men till största delen gissar jag som vanligt. Hur som helst brukar jag avvakta tills jag har planterat om dem i egna lite större krukor och låtit dem få någon vecka på sig att komma till rätta innan jag gör något mer.
I boken Eget snus som varit en stor hjälp för mig och många andra tobaksodlare använder Per Englund biobact tomatnäring till sina tobaksplantor eftersom tobak och tomat ingår i samma växtsläkte. Biobact innehåller bland annat levande mikroorganismer som gör lite bra saker med jorden. Jag använde också biobact det andra året jag odlade tobak, men förra året blev det helt vanlig allroundnäring från Ica eftersom jag glömde bort att köpa biobact. Eftersom den inneboende växtkraften i tobak är så enorm är det svårt att veta exakt vad som gör vilken skillnad, men min odlarkompis Lena som alltid får riktigt stora och välmående plantor hävdar att bokashi slår det mesta.
Många vill odla så ekologiskt som möjligt och väljer jord och näring utifrån det perspektivet och det känns naturligtvis tilltalande även för mig. Eftersom man styr hela processen från sådd till den färdiga prilla man så småningom lägger under läppen kan man verkligen ha koll på exakt vad man får i sig. Det tänket kan man ta hur långt som helst genom att till exempel göra eget vin att koka snuset i och försöka framställa kaliumkarbonat i form av pottaska själv (som jag testade att göra i den här bloggen) eller använda egen kompostjord och skit från kor och höns om man råkar ha sådana. Hur man än tänker kring odling vill plantorna i alla fall ha någon form av näringstillförsel under resan för att må riktigt bra.
Den viktigaste delen av en tobaksplantas korta men intensiva liv sker dock ute i tobakslandet och det idealiska måste så klart vara att man vänder jorden både på hösten när skörden är klar och sedan igen på våren ett par veckor innan utplantering. Och att man i samband med det ser till att återföra näring. Vissnade växtdelar, gräsklipp, löv och annat organiskt avfall blir näring till nästa säsong om man blandar ner det på hösten till exempel.
Så duktig har jag hittills aldrig lyckats vara, men i höstas vände jag i alla fall ner Algomin (höstnäring för gräsmattor) i mitt tobaksland, men det återstår att se om något blir bättre av det. Annars har jag mest jobbat med kontinuerlig näringstillförsel under själva odlingstiden. Ännu ett bra tips från boken ‘Eget snus’ är att lägga en näve hönsskit i botten av hålet när man planterar ut tobaken. Hönsskit finns att köpa i form av pellets om man inte har egna höns eller bara tycker att det känns som ett trevligare och mer doftfritt alternativ. Det går tydligen även bra att lösa upp hönspellets i vatten och vattna plantorna inomhus under våren också, men då luktar det en del. Så även om min kära hustru har stort tålamod med mig och min tobaksodling har jag ännu inte vågat testa gränsen riktigt så långt.
Men nu var vi ju utomhus. Beroende på vem man frågar får man säkert olika svar om hur mycket näring tobaksplantorna tål. Enligt min erfarenhet tål de hur mycket som helst och blir bara gladare ju mer de får. Eller åtminstone så mycket jag har kunnat och orkat ge dem.
De första veckorna räcker hönsskiten (eller häst eller ko eller vad man har tillgång till) man grundat med vid utplanteringen bra. Då handlar det mest om att vattna riktigt rejält och ofta. Efter ungefär en månad har tobaken hunnit bygga upp sitt stora rotsystem och kan fokusera på att växa på höjden. Rötterna gör att plantorna orkar stå stadigt senare när de sticker iväg uppåt 1,5-2 eller till och med 2,5 meter.
2020 hade jag några ukrainska ‘Symbol 4’ som blev ännu lite högre, men det är inget mål i sig. Det är bättre med lagom höga plantor som lägger kraften på stora blad och därför brukar många knipsa blomställningarna innan tobaken blommar. Det ska jag berätta mer om i en blogg längre fram.
Som sagt, när tobaken aklimatiserat sig, börjar se stadig ut och verkar taggad på att skjuta fart uppåt någon gång i mitten eller slutet av juni försöker jag bomba på med näring så mycket det går. Jag har använt allt från Icas allroundväxtnäring (men det blir dyrt) och bränd koskit från bonden vi arrenderar torpet av, men arrendatorn brukar glömma att han lovat komma med koskit och det finns utmärkt näring som är gratis.
Förra året använde jag nästan enbart nässelvatten och guldvatten och det älskade tobaken. Nässelvatten är precis vad det låter som. Man plockar massor av brännässlor och lägger i hinkar eller baljor som man sedan fyller med vatten.
Själv kör jag med ett 90-liters murbrukstråg och som jag lägger ett plywoodlock över och låter det stå i 10-14 dagar. Då och då öppnar jag locket och rör runt lite så att nässlorna löses upp ordentligt. Doften från tråget slår en som en käftsmäll och påminner väldigt mycket om en långvårdsavdelning under en magsjukeepedemi, men det är så det skall lukta tydligen. Denna stinkande sörja är rik på kväve som är jättebra för växter och innehåller även kisel som gör dem motståndskraftiga mot svampsjukdomar. Den vanliga rekommendationen är att späda ut det, 1 del nässelvatten och 9 delar vatten. En liter och resten vatten i en tioliters vattenkanna för den som är ännu sämre än mig på att räkna alltså. Jag gillar ju att överdriva och använder ofta mer koncentrerat nässelvatten, ibland upp till 50/50 och ännu har jag inte haft någon tobak som mått dåligt av det.
Guldvatten är lite mindre lyxigt och exklusivt än det låter som. Det är helt enkelt din egen urin. Människokroppen är fruktansvärt dålig på att ta tillvara på näringen vi får i oss och det man pinkar ut är högoktanigt raketbränsle för tobaksplantor. Även guldvatten späds ut 1/10 och det laborerar jag inte med eftersom det verkar vara frätande i alltför koncentrerad form. Bor du ostört och lantligt så gör till en vana att pinka i en hink eller petflaska (om du är man och välhängd får du se till att inte fastna, det kan bli lite genant) och sedan varvar man lite mellan det och nässelvatten.
Jag hade lite problem med näringsbrist i en del av tobakslandet som var nygrävd förra året och provade då att gräva ner benmjöl mitt i säsongen. Det funkade ganska bra, men det är helt klart bättre att se till att jorden är näringsrik från början.
Just det, jorden. Den måste jag väl säga något om. Tobak vill helst ha luftig väldränerad jord, kanske även vara lite utblandad med sand. Jag antar att det blir sämre för rötterna om jorden är för kompakt och vattnet inte riktigt rinner igenom, men nu gissar jag bara igen. Den jord jag odlar i är väldigt lerig och kompakt trots att jag även blandat ner ett gäng säckar billig plantjord de senaste åren. Tobak är ingen komplicerad planta och växer så det knakar ändå, men nu när jag går in i mitt fjärde år som tobaksodlare försöker jag göra förutsättningar ännu lite bättre genom att lägga mer tid på uppluckring och näringstillförsel. Förhoppningsvis växer tobaksplantorna ännu bättre och får ännu större blad i takt med tiden och omsorgen man ger dem.
Sådärja, det var lite om näring både inne och ute. I nästa blogg återvänder jag in igen och vrider tillbaka klockan till mars-april. Då ska jag prata lite om att omskola (plantera om) tobaken i större krukor. Och om att en del gör det flera gånger och andra inte alls.
Apropå att vara förberedd och ligga i framkant (det jag ofta misslyckas med) vill jag ge ett litet tips inför sommaren och hösten. Om man har för avsikt att ta fröer från sina tobaksplantor till kommande säsonger är det bra att skydda blommorna med någon slags påse så att de inte korspolineras av insekter som varit i andra tobaksorters blommor. I min Willysbutik säljs en slags vävda grönsakspåsar i två-pack för tio kronor som borde funka bra för ändamålet, så passa på nu innan horder av andra tobaksodlare köper upp alla de har.
Jag har nu skördat o har endel lite för snigelätna blad o stammarna kvar som jag funderar på om jag kan lägga i komposten. Funkar det för andra växter att växa i sedan? Tänker om nikotinet är ett bekymmer?