Hej! Nä, ni behöver inte se så rädda ut, det är bara jag som ligger i badkaret där jag som vanligt harkommit på en massa saker jag måste orera om. Jaha tänker kanske en och annan som börjat vänja sig vid att jag då och då försöker stjäla lite uppmärksamhet genom att utlova något helt annat i falska marknadsföringskampanjer på Facebook och Instagram än vad bloggen faktiskt handlar om.
Och varför badkaret, vad har det med saken att göra? En hel del faktiskt. Om jag har räknat rätt har jag skrivit 13 blogginlägg här på Kungssnus hemsida sedan mitten på december förra året då företagets grundare i ett svagt ögonblick råkade erbjuda mig fritt spelrum att skriva om tobak och snus. Eftersom det i mitt liv (liksom de flesta andras) tyvärr inte enbart finns plats för dylika väsentligheter måste jag skriva när alla övriga åtaganden som jobb, familj och att försöka vara en god medmänniska är avklarade och upptäckte av en slump att jag faktiskt hade lite tid över tidigt på morgonen mellan 04.00-06.30 om jag låste in mig i badrummet. Där och då har jag faktiskt skrivit nästan alla mina bloggposter sedan flera månader tillbaka. Nu är jag inne på min andra semestervecka och skulle egentligen kunna skriva vart som helst och när som helst på dygnet, men vanans makt är stor och tankarna verkar flyga som bäst numera när jag gör så.
Igår fick jag det jag önskat mig mest av allt av en god vän (förutom ett badkar fullt av snus) – en stjärnkikare! Det tar mig ett steg närmare min dröm om att addera amatörastronom till mitt cv vid sidan om amatörtobaksodlare, amatörsnusbagare och amatörbrevbärare. Jag har länge velat se om det möjligen kan finnas spår av intergalaktiskt snus på Saturnus ringar och nu har jag fått den möjligheten. Skulle jag också ha sån tur att någon oväntat ger mig en undervattensfarkost så att jag som amatörmarinbiolog kan börja utforska huruvida de undervattenslevande jätteskorpionerna Eurypterida som kunde bli upp till 2,5 meter långa och levde för 541-352 millioner år sedan brukade må som bäst när de lagt in sin morgonpris kan jag dö lycklig.
Men åter till tobak. Min kära hustru som är väl införstådd och mycket stöttande i mitt snusrelaterade intresse kom häromdagen hem efter en tur i jakt på sommarens första kantareller med en kasse blandad spillning från skogens vilda djur. Kunde man möjligen gödsla sitt tobaksland med skit från älg, hjort och vildsvin var frågan? Det enda sättet att ta reda på det är så klart att prova. Som den amatörvetenskapsman jag är vill jag ha tydliga referensramar och möjlighet att mäta effekten av min forskning och valde därför ut sex stycken plantor av sorten ‘Havanna Gold’ och två ‘Tysk Rustica’ där hälften (3+1, jag är även amatörmatematiker) fick ekologiskt stödgödsel från skogen och den andra hälften inte. Visar det sig att de utvalda tobaksplantorna får dubbelt så stora blad som smakar extra förträffligt lovar jag att berätta om det i höst så att ni kan ge er ut i skogen och börja samla bajs inför odlingssäsongen nästa år.
En annan idé jag fått är att jag vill göra snus av det här årets tobaksblad redan innan Augusti, den tid man normalt börjar skörda sin tobak så smått. Ingredienserna blir blad som är skadade och trasiga eller sådana jag råkat trampa av när jag klampat fram i min odling och sedan hängt på tork bara för sakens skull. Eftersom jag i år odlar 32 olika sorter blir det givetvis en salig blandning utan exakt innehållsförteckning. Tobaksbladen behöver egentligen längre tid för att få tillräckligt med nikotin i sig och definitivt behöver de lagras mycket längre för att få rätt smak, men jag har blivit fixerad vid tanken på att döpa ett snus till ‘G5 Express’. Gissningsvis blir det ett nikotinsvagt snus med obefintlig kropp och en klen smakupplevelse, men det blir i alla fall framställt i expressfart.
Innan ‘G5 Express’ blir verklighet ska jag dock skicka iväg några dosor av ‘Grufstugans No:4’ till några av mina bästa snusvänner. Det är ett snus gjort på den allra sista tobaken jag hade kvar från 2019 och den räckte tyvärr inte till någon särskilt stor laddning. Snuset är smaksatt med bland annat en hemgjord tinktur på fänkålsfrön och lite rökarom från Tobakskemi som har mycket spännande grejer som man hittar här. För att ytterligare höja känslan av exklusivitet kommer den förpackad i vackra dosor med egenhändigt skalad granbark på locken och dosorna ser väldigt ekologiska ut. Någon svanenmärkning lär det dock inte bli tal om eftersom det krävdes både superlim, konstruktionslim och 20 kilo i hantelvikter för att få skiten att fastna ordentligt.
