Framtidens snusare.

För den som följt diskussionerna i de olika snusgrupperna på Facebook den senaste tiden blir det tydligt att många känner oro inför sin framtida identitet som hemstånkare. Vissa letar nya alternativ, några har redan en väl uttänkt plan på gång att sjösättas och en och annan kanske till och med kan pusta ut redan nu eftersom de har framtiden under kontroll. Allt detta beror så klart på förslaget om “ny punktskatt på övrig tobak” som föreslås börja gälla från och med 1:a juli 2021.

Till och med Aimo, den tveklöst största pionjären inom hemsnuset och därtill grundare av Kungssnus och den som gett mig tillåtelse att härja i den här snusbloggen konstaterade häromdagen att så gott som ingenting talar för att skatten inte går igenom. Och att både tillverkarna av Prillan och Coobra redan aviserat att de antagligen kommer att lägga ner sin tillverkning av snussatser om så sker. När priset för att göra ett snus själv hemma så billigt att det nästan blir gratis blir högre kommer de flesta att ge upp och återgå till sina tidigare älskare och älskarinnor Ettan, General och Grovsnus från Swedish match. Så får man gissa att resonemanget går.

Naturligtvis känner även jag att en skatt som likställer i princip all form av råtobak/tobaksmjöl med en köpfärdig dosa Grovsnus eller ett paket Marlboro är en riktig käftsmäll. Dessutom en synnerligen dåligt riktad sådan, lite som att slå en liten kille med glasögon på skolgården, eller råna en stomiopererad krigsveteran med 25% lungkapacitet som väljer att jobba ideellt i ett soppkök för cancersjuka hemlösa på sin fritid, med granatgevär.

Men det där är EU-politik och vanlig hederlig missunsamhet från torra byråkrater som aldrig någonsin tillåtit sig njuta av någonting, det har vi snusare levt med länge. Vi är vana vid att betala lika mycket skatt för våra i sammanhanget oskyldiga prillor som cigarettälskaren gör trots att endast deras last verkar kunna ge möjlighet att få avnjuta kostnadskrävande tobaksrelaterad sjukhusvård.

Skitsamma, jag är inte särskilt intresserad av skattefrågor och vet egentligen ingenting alls om allt det där. Jag tycker väl mest bara om att snusa mitt eget hemgjorda snus och har därför funderat lite extra över några saker de senaste veckorna.

Det första är konceptet med att passa på att bunkra färdiga snussatser med den nuvarande prissättningen. Det är vi nog många som börjat göra redan och har man lite utrymme i ekonomin är det ingen dum idé. Själv är jag ganska långt ifrån ett lager som räcker livet ut och har heller inte de finansiella förutsättningarna att slå till på några hundra snussatser på ett bräde, men jag köper några lådor extra och trycker in i min snusgarderob så fort jag har möjlighet.

Det andra hänger ihop med den första och är känslan av att det nog löser sig med snus även framöver, bara någon tillverkare av snussatser fortsätter att tillverka dem. Många har redan med enkla räkneexempel visat att trots en brutal prishöjning skulle det fortfarande vara väldigt mycket billigare att göra snuset själv än att köpa det färdigt. Säg till exempel att en låda Original Brand skulle kosta hela 1000 spänn nästa sommar? Det känns nästan svårt att ta in, men om man delar de två kilo färdiga snus man får med 42 som är antalet gram i till exempel en dosa Ettan blir priset 21-22 kronor dosan. Sen ska man ju ha lite soda, aromer och anda kemikalier också, något de flesta köper större förpackningar av, så jag har svårt att tro att våra dosor med det inräknat ens landar på 25 kronor. Vad kostar köpesnus? Jag vet inte längre exakt, men 55-60 kronor någonting? Och då blir det inte ett snus med just din föredragna konsistens och unika smak av bastusvettade rosblad, mentol/kanel, strumpor eller vilken din preferens nu än må vara. Surt att betala 25 spänn när det kostade 8 tidigare absolut, men ljusår bättre än att betala 58 kronor för att snusa något man bara tycker är okej och dessutom missa hela njutningen av pysslet och duttandet med allt i köket. Det är ändå stora stunder av ren glädje i åtminstone mitt liv och numera är det antagligen det enda jag har kvar som kan kallas hobby.

En tredje aspekt på framtidens dyrare snus är att jag noterat en enorm ökning av frågor om odling av tobak. Det vore fantastiskt roligt om vi blir många fler tobaksodlare som kan utbyta erfarenheter, men i vissa kommentarer känns det som att det är något man med en suck tvingas till eftersom det är ett billigt alternativ. För det första är det ju inte ens det, i alla fall inte till en början om man inte redan har massor av plantjord, krukor, belysning, gödsel, trädgårdsredskap etc. Dessutom tar det fruktansvärt mycket tid i anspråk under en stor del av året med plantering, omskolning, utplantering, bevattning, omsorg med plockande av tjuvskott m.m, skörd, upphängning, torkning, malning osv. Visst är tobak en lättodlad växt, men jag tror ändå att man måste vara lite intresserad av odling och ha en vilja att se det som lite mer än bara billigare snus.

Men som sagt, jag skulle älska en ökning av tobaksodlande själsfränder i landet och håller därför sedan några veckor tillbaka på att skriva en enklare manual om tobaksodling. Den dyker naturligtvis upp här på bloggen så fort den är klar, fram till dess är det bara att bunkra på.