Odla tobak genom att killgissa. Del 1.

Allt oftare kommer frågor om hur man odlar sin egen tobak upp i snus- och tobaksforumen och jag har en känsla av att odlingsgemenskapen kommer att växa sig ännu större nästa år. Det är fantastiskt roligt, så roligt att jag inte kunde låta bli att börja skriva på den här lilla tobaksodlingsguiden.

Det finns gott om andra kunniga och mer erfarna tobaksodlare än mig i det här landet, så man kan undra varför just jag anser mig kunna göra det? Vem fan tror jag att jag är egentligen? Jag anser nog inget alls, jag är bara en nyfiken (rejält ostrukturerad) snusentusiast (med dåligt konsekvenstänk) som tycker att allt som har med snus, tobak och tobaksodling att göra är det roligaste som finns. Och jag har trots allt skördat tobak som det gått utmärkt att göra snus av i tre år, nästan helt utan tidigare odlingsvana dessutom.

Man måste inte veta allt innan man sätter igång och det är inte särskilt svårt att odla tobak, men man måste vara beredd på att lägga ner ganska mycket tid. Och jag tror att det kan underlätta lite om man filosoferar en stund över det innan, något jag själv ofta glömmer inom alla livets områden så att jag får lösa saker under tidspress. Det blir vanligtvis både sämre och dyrare än det hade behövt bli, men eftersom jag är dålig på att planera glömmer jag också att planera in planeringen ibland. Det tänkte jag att du skulle slippa när du läst det här.

Andra tobaksodlare gör säkerligen saker på andra sätt än de jag tar upp här och det är inte osannolikt att deras lösningar är mycket bättre. Jag kanske till och med gör ett och annat helt fel, men det har alltid blivit både tobak och snus till sist ändå.

Jag tänker försöka skriva så lite som möjligt om sådant jag bara har läst och hört men aldrig provat själv, för mig är mantrat och målet att prova allt som verkar intressant minst en gång. Det är knappast troligt att jag eller någon annan odlare lyckas samla på oss alla erfarenheter och kan veta allt om att odla tobak både i pallkrage i Skåne, på friland i Jämtland eller i krukor på en balkong i Stockholm. Dessutom förändras förutsättningarna för oss alla avseende såväl väder som mördarsniglar och andra skadedjur eller gammal vanlig hederlig otur hela tiden. Men alla blir i alla fall lite experter på att odla på sina egna vilkor med tiden.

Jag har lärt mig mycket av boken Eget snus och genom att leta runt  efter information om tobak på nätet, men också genom att fråga och prata med andra odlare. I slutändan måste man ändå prova sig fram och hitta det sätt som blir bäst för en själv och passar den ambitionsnivå man har och det är mycket roligare att göra något nu än senare.

Fundering och planering.

Planering är som sagt inte min paradgren eftersom jag tycker att det är ganska tråkigt, men det kan ändå vara en bra idé att fundera lite på sitt framtida tobaksodlande nu i stället för senare i vår när tåget kanske redan har gått.

Hur många tobaksplantor vill man ha? Hur många finns det faktiskt utrymme för? Hur mycket tid är man beredd att lägga på sin tobak? Har man odlat någonting tidigare och har lite vana eller är man helt ointresserad av växter och bara ute efter billigare snus? Trots att tobaksplantan växer med raketfart när den väl kommit igång är det som sagt lite jobb som ska göras innan också.

Så det underlättar nog om man är (eller åtminstone känner att man vill bli) en sån som tycker om att klafsa runt i ett trädgårdsland med grep, jordiga händer och leriga stövlar.

Många tobakssorter blir väldigt höga och får jättestora blad, ändå blir det inte så värst mycket tobaksmjöl av en enda planta. Kanske 40 eller upp mot 100 gram sägs det, men själv har jag aldrig vägt någon skörd så jag vet faktiskt inte. Men om vi säger att det i alla fall blir 60 gram tobaksmjöl per planta i snitt behöver man alltså 12-13 stycken för att få ihop samma mängd tobak som en snussats från Kungssnus innehåller. Det räcker långt om man vill prova på odling lite grann och det var ungefär så många plantor jag hade det första året.

Jag hade sex plantor Virginia och sex bondtobak 2018, båda av frön man hittar på en vanlig handelsträdgård bland fröerna till tagetes och morötter. Jag hade ingen aning om att det kunde vara så stor skillnad mellan olika sorter eller att det fanns så många. Inte visste jag heller att bondtobak är en så kallad rusticasort med små blad och hög nikotinhalt och som brukar ratas av de flesta som odlar tobak för att göra snus.

Men det blev i alla fall tobak som kunde malas till lite mjöl.

Efter att ha bakat det första snuset på min egen tobak och blivit fullständigt golvad av dess unika smak fylldes jag även av stolthet över att ha  åstadkommit riktigt snus alldeles själv, och naturligtvis ville jag ha mer.

Omplanera och omfundera.

Eftersom jag och min fru börjat arrendera ett gammalt torp något år innan fanns det tillgång till odlingsyta om man var beredd att hugga i lite med spade och spett, så det gjorde jag. Har man tillgång till elektricitet eller mer avancerade maskiner än en spade är det säkert lättare gjort.

Året därpå blev det 29 tobaksplantor och nu 2020 103 plantor. Eller 104, möjligen 109. Ett problem som är vanligt för en sådan som mig är att även när man försöker vara noggrann och skriva ner allting lyckas anteckningarna alltid slarva bort sig själva. Man får skriva så många nya samtidigt som de gamla ofta dyker upp igen att det till sist blir helt omöjligt att veta vilken som är den senaste.

Jag känner till tobaksodlare som har sex plantor i en pallkrage och tycker att det fungerar bra, men det har jag själv ingen erfarenhet av. Jag har hittills bara odlat tobak på friland och det här året av nyfikenhet även i 20-litershinkar jag borrade några hål i botten på. Har man möjlighet underlättar det att ha någorlunda avstånd mellan plantorna eftersom bladen blir stora och det är lätt hänt att man råkar bryta av dem när man ska klämma sig in för att plocka tjuvskott eller vattna.

Jag tyckte att det gick helt okej att odla tobak i “kruka” även om det blev murbrukshinkar i stället eftersom de är mycket billigare. Jag tror att det ska vara så stora krukor som möjligt då tobakens rötter behöver mycket plats och utrymme nedåt för att plantan ska stå stadigt. Antagligen växer tobaken sig större på friland, men nu gissar jag bara igen eftersom det känns rimligt. De sorter jag hade i krukor var sådana som normalt brukar bli mindre, men jag hade inte plantor av samma sort på friland att jämföra med, så helt säker är jag inte.

Kanske kan det vara praktiskt för någon att kunna flytta sina plantor ibland, men annars är det här med att odl tobak I kruka åtminstone en möjlighet om man bara har tillgång till en balkong i soligt läge.

Hur många och vilka sorter ska man ha?

Färre sorter ger betydligt enklare hantering om man vill hålla tobakssorterna åtskilda vid skörd. Det vill man kanske om man är så pass nyfiken att man verkligen måste veta hur en specifik sort smakar i snus eller om man vill ha exakt koll på fördelningen i sin tobaksblandning eftersom sorternas nikotinstyrka skiljer sig åt.

Det enklaste är antagligen att välja två, tre eller möjligen fyra sorter och sedan strunta i att hålla dem åtskilda vid skörd och utgå från att den kombinationen blir bra. Det blir den säkert, men för mig är intresset för att lära mig mer om olika tobakssorter fortfarande större än för att kunna göra bra snus billigt (vilket egen odling endast blir om man inte värderar sina timmar av fritid i pengar), så i år körde jag på vansinniga 32 olika sorter och höll dem åtskilda hela vägen.

Jag fick så klart slita som en bergsget med pumps på klövarna för att märka upp alla enstaka blad av nyskördad tobak när den hängdes på samma käpp som andra sorter eller packades i pappkassar och flyttkartonger. Klokare odlarvänner berättade att de bara hängde en sort på varje käpp. Och det är klart, så kan man ju också göra…

De flesta som odlar tobak för att göra snus är ganska överens om att man i alla fall bör ha en variant av Virginia- och en Burley. Man kan även inkludera en mörk Virginia, en Maryland eller någon Havanna. Kanske någon orientalsort också om man har gott om plats och bra ordningssinne.

Det finns massor av tobakssorter att välja mellan (dem hittar du här) och jag brukar tänka att så gott som alla är framtagna som röktobak i grunden och ingen är specifikt snustobak. Vi snusare är ju ganska få globalt sett.

Tobakssorterna har varierande sockerhalt, nikotinhalt och smak, så man får prova sig fram till vad som passar i det snus man själv vill göra. Jag har mer eller mindre precis börjat odla tobak och är inte ens nära att ha hittat några kristallklara favoriter, så bara chansa och kör!

Välj sorter med balla namn eller blunda och peka, det blir ändå alltid snus. I fjol odlade jag några av de vanligaste sorterna Virginia Gold och Golden Burley som båda ger stora blad, vilket naturligtvis blir bra avkastning. Den tredje sorten var en iransk/turkisk oriental som heter Shirazi. Den hade en annorlunda och egen smak, men blev till gott snus den också, med hjälp av saffran och lite vodka.

Något som kan vara värt att hålla koll på är sorternas mognadstid då odlingssäsongen är betydligt kortare här i Sverige än den är i Turkiet och södra USA. Sen kommer tobaken man odlar antagligen att påverkas av antal soldagar, jordmån, näringstillförsel, väder och vind, så man får ändå prova sig fram.

Nästa år tänkte jag prova några av sorterna som skall mogna snabbast, bland annat Yellow Pryor och White Gold, men även udda sorter jag inte vet något alls om, som den bulgariska orientalen Harmanli. För min kliande inre nyfikenhet kräver ju det. Hur fort och bra den växer eller om det går att göra snus av den har jag ingen aning om och det finns bara ett sätt att få veta.

Som sista punkt den här gången vill jag påminna om att tobaken behöver någonstans att hänga och sakta bli brun (kurera) när den har skördats. Hyfsat varmt och en del luftfuktighet så att bladen inte torkar för snabbt och glömmer kvar sin gröna färg.

Jag har inte möjlighet att hänga tobaken inomhus hemma i lägenheten (nåja det går i stugan också) eller i ett garage där man kan kontrollera värmen, men det har fungerat bra uppe på ett loft med mycket glipor mellan väggarnas brädor på ett av uthusen vid stugan. Nackdelen är att kureringen går långsammare så fort det blir kallare framåt hösten.

Sammanfattning

Börja gräv ditt framtida tobaksland eller om du inte har den möjligheten, sondera terrängen efter rejäla krukor (hink/spann) som inte kostar skjortan. Gör plats på balkongen.

Välj ut fröer av någon eller några sorter, snuset kommer ändå inte att smaka som Grov-eller Generalsnus oavsett vilka du väljer.

Fundera igenom vad du vill och har tid för avseende en framtida tobaksodling.

Kolla upp en plats där tobaken kan hänga och kurera när den skördats.

I nästa del ska vi gå igenom hur man sår tobaksfrön och sedan skolar om dem när de vuxit sig störrre. Jag ska även berätta lite om det artificiella ljus jag använder i min så kallade “hasch-garderob” när det fortfarande är lite för mörkt ute i början av våren. Vi ses då.