Allrajt, då kör vi igen! I den första delen av den här enkla guiden till tobaksodling sade jag att det egentligen bara är att blunda och peka på några tobaksfröer eftersom det är jättesvårt att säga vilka sorter som kommer att fungera bra för någon annan. Det håller jag fast vid, men det är inte riktigt vad man vill höra när man är på väg att ge sig in på något man aldrig har gjort förut, så jag går i genom några tobakssorter jag har odlat och några jag funderar på att odla framöver.
Trots att jag hade vansinnigt många sorter det här året har jag inte hunnit använda särskilt mycket av dem ännu och kan därför inte ha någon åsikt om deras smak. Men tobak är tobak enligt min erfarenhet, så jag tror (killgissar) att en Virginia smakar rätt mycket som vilken annan Virginia som helst och att samma sak gäller för övriga sorter också.
Dock är det skillnad på Virginia, Burley, Oriental och cigarrtobak (det finns några fler varianter också). Det jag kan ha en åsikt om är vilka som har växt bra, gett stora blad, mognat för skörd någorlunda snabbt och varit lätta att kurera (byta till den eftersträvade bruna tobaksfärgen) just där jag odlar utanför Gnesta i Södermanland. Frågar du andra odlare får du garanterat andra svar.
Virginia
Virginiatobak
Trägårdsblomsterföretaget Impecta hade tidigare frön till en sort (okänt exakt vilken) som kort och gott döpts till Virginiatobak. Det var den ena av de två tobakssorter jag odlade mitt första år och den fick stora blad som var alldeles utmärkta att göra snus av. Tyvärr har dessa fröer utgått ur deras sortiment.
En av de mest klassiska Virginiasorterna och väldigt lik ovan nämnda tobak. Stora fina blad med bra smak i snus. Lite svår att kurera under mina förutsättningar (utomhus under tak utan värme från elektricitet) och bladen torkade i viss utsträckning delvis gröna. Men jag har också mycket kvar att lära inom odling och det är troligare att det är fel på mig än på tobakssorten.
Att de torkade för fort kan helt klart ha berott på att vind och blåst kom åt dem lite för bra där de hängde, och ser man till volymen på bladen var avkastningen från denna sort ganska fantastisk.
Yellow Gold
Växte och mognade lite snabbare än Virginia Gold, men hade kanske aningen mindre blad, trots att de för all del var rejäla. Jag tyckte också att den kurerade bättre än Virginia Gold.
Ukrainas stolthet inom Virginia-avdelningen. Identiska egenskaper med Yellow gold angående bladstorlek, mognad och kurering, men drog i väg mer på höjden om man lät bli att klippa av blomställningarna. En av plantorna jag sparade dem på blev en bra bit över 250 centimeter, men det är inget eftersträvansvärt i sig. Det är betydligt lättare och bättre att hantera lägre plantor som lagt växtkrutet på att bladen skall bli stora i stället. Men ändå.
Skall enligt uppgift vara ovanligt nikotinstark för att vara en bright leaf/Virginia och den växte bra och fick fina blad. Smaken sägs likna Virginia Gold om man röker den, men hur den blir i snus har jag ingen aning om.
Också en bra Virginia som mognade tidigt och gav hyfsat stora och rejält tjocka blad. Definitivt ett sort att ha i åtanke framöver när man väljer Virginiasorter.
Virginia jag tror på och vill odla framöver:
White Gold
Golden Harvest
Yellow Pryor
White Mammoth
Burley
Välkänd sort med stora mäktiga blad. Enkel att kurera vilket den också gjorde väldigt snabbt när jag odlade den 2019.
Jag hade bara en enda Golden Burley i år eftersom jag ville testa några (trettioen) andra sorter också, men det finns egentligen ingen bra anledning att inte alltid odla den.
En helt fantastisk Burley på alla sätt som verkligen trivdes i mitt tobaksland. Stora tjocka blad som både mognade och kurerade snabbt och enkelt.
Kureringen gick särskilt bra under en period med mycket sol när den fick hänga under takåsen på uthuset och steka sig (en del andra tobakssorter torkade för snabbt i solen och hade mycket grönt kvar). Det här blir helt klart min primära och kanske enda Burley 2021.
Tennessee 90 (TN90)
En av världens vanligaste Burleysorter. Den ska ha bra resistens mot en mängd sjukdomar, vara lätt att kurera och mogna ganska snabbt. Jag hade några enstaka plantor det här året men kan faktiskt inte göra en rättvis bedömning…
… eftersom jag tydligen planterat dem med alldeles för litet djup och minimal plats för deras rötter. Därför tog de sig inte så bra de antagligen hade kunnat göra med rätt förutsättningar. Det är således värt att notera att man helst skall undvika att anlägga utvidgningen av sitt tobaksland direkt på hälleberget som jag gjorde.
Mörkare tobak, cigarrsorter, Maryland m.m
En så kallad Dark Virginia som jag hoppas ska ge ett djup i mitt snus framöver, men jag har ännu inte hunnit prova den.
Däremot blev bladen helt enorma och den känns klart värd att odla igen bara för mängden tobak per planta.
Havanna Gold
Jag tycker att Havannatobak är fantastiskt gott att ha i snus och så lite som 10-15 % i en blandning ger riktigt mycket och god smak. Just den här varianten är av frön är från Polen och eftersom jag inte hittar någon information om den någonstans gissar jag att den egentligen har ett annat mer “riktigt” namn. Den växte hur som helst så att det knakade och var överlägset tidigast av alla mina sorter att mogna 2020. Men det finns många andra Havannasorter jag inte hunnit testat ännu och som är lättare att få tag på.
Alida
Tobakshistoria på hög nivå. Man måste bara älska storyn om mor Alida, googla gärna! Och se den här lilla filmen på Youtube om du behöver ytterligare inspiration för att bli tobaksodlare.
Jag hade några Alida-plantor i år, men mina var lite sega i sin tillväxt och mognad och inte helt lätta att kurera heller. Men å andra sidan säger alla andra tobaksvänner som odlar den att det är precis tvärtom, så jag får nog göra ett nytt försök.
Mörkare sorter jag tror på och vill odla framöver:
Orientaltobak
Resultatet av 10 års arbete och östeuropeisk uthållighet. Mellan 1992-2002 korsade man mängder av prilepvarianter vid Tobaksinstitutet Prilep i Makedonien för att få fram en oriental med perfekta egenskaper. Det blev version P66-9/7.
Jag odlade två Prilep i murbrukshinkar vilket fungerade bra då den tydligen inte brukar bli så högväxt. Plantorna producerade många tjocka men inte så stora blad och en odlarkompis till mig hängde sina plantor hela vid skörden i stället för att plocka de mindre bladen ett och ett. Med utmärkt resultat för övrigt.
Ganska nikotinstark iransk tobak som används till cigaretter och vattenpipa. Liksom hos Prilep och de flesta andra orientaler är bladen ganska små.
Jag skippade vattenpipan och gjorde ett snus med enbart den här som tobak, plus lite vodka och saffran. Det blev både annorlunda och gott.
American 26
Brukar klassas som en oriental, men är i grunden en korsning mellan Virginia- och orientaltobak för att få orientalsmaken men med större blad. Detta har sitt ursprung i Ryssland och Ukraina där sorterna kallas “American” och givetvis är de framtagna för att få en optimal röktobak.
Hur den blir i snus återstår att se, men tobaken blev vackert gyllengul när den torkade och eftersom plantan inte verkar bli särskilt hög passar den också utmärkt att odla i kruka.
Orientaltobak jag tror på och vill odla framöver:
Harmanli
Rustica
Bondtobak
Den andra av de två sorter jag odlade första året med frön från Impecta. Jag visste inte så mycket om kurering då och rustica verkar vara erkänt knepig, så de flesta av mina blad “gröntorkade”. Alla varianter av bondtobak, rustica eller som den kallas i Ryssland där man gärna har tobaken i sina starka cigaretter – Makhorka – har en mycket hög nikotinhalt.
Även den här provade jag att odla i kruka. Rusticor tycks bli ganska små, ofta bara någon meter höga.
Min Mohawk blev rätt tanig tycker jag, även om jag inte har något alls att jämföra med. Den kanske skall vara det? Dock är jag lite svag för namnet. Smaka på det. Mohawk.
Tysk rustica/Mapacho
Jag vet faktiskt inte vilken sorts rustica det här är egentligen, den dök upp när jag letade efter “Makhorka” på nätet. Fröna var från Tyskland och det här är väl någon Mapacho-variant som användes ceremoniellt av shamaner i Sydamerika ( jo, jag gissar igen). Den sägs ha en n nikotinhalt uppåt 10% när den odlas i Europa och ännu högre i sin rätta miljö med högre temperaturer och luftfuktighet.
Den här varianten blev mycket tätare än Mohawk. Jag hängde mina plantor hela vid skörd eftersom jag hade läst att man gör så ibland då det är tidseffektivare om man har stora odlingar, och eftersom det ändå hade varit näst intill omöjligt att kurera bondtobaken första året. Efter några veckor kunde jag plocka fina mörkt bruna blad vartefter de kurerat klart. Många gillar inte rustica i snus, men jag tycker att det är gott och ger en spännande dimension när man har lite grann i en tobaksblandning.
Rustica jag tror på och vill odla framöver:
Tobak älskar solljus
Det var några av tobakssorterna jag hunnit odla, men som jag sade tidigare är det nog bäst att prova sig fram själv. Jag är rätt säker (men killgissar naturligtvis lite) på att all tobak går att göra bra snus av.
Innan det är tid att så tobaksfröerna (framåt mars-april) bör man tänka på att tobak behöver mycket ljus för att gro och växa.
Har man fönster i soligt läge räcker det bra enligt många, men om man som mig bor i en lägenhet med fönster som vetter åt nästan alla andra håll än söder och som dessutom skyms av andra miljonprogramsshus i betong så att man bara har sol en kvart på eftermiddagen, behöver plantorna lite konstgjord stöttning.
Jag har inrett en del av en garderob i vårt sovrum hemma med belysning så att tobaksplantorna får det ljus de behöver. Det ser lite suspekt när folk går förbi och det lyser från garderoben, så den kallas nog hasch-garderoben i folkmun. Inbillar jag mig i alla fall.
Att tillverka en hasch-garderob behöver inte bli speciellt kostsamt om man skippar de dyra och faktiskt helt onödiga växtlamporna som säljs. Vanliga LED-lampor gör jobbet så länge de är ljusstarka, något som mäts i lumen (lm). 1000 lumen eller mer är det man vill ha.
Jag använder tre kompaktlysrör som kostar runt en femtiolapp styck och enkla lamphållare med lampsladd från Clas Ohlson för lika mycket som jag hänger i små krokar vilka skruvas fast i garderobens tak.
Så enkelt kan man alktså säkerställa det ljus man behöver på konstgjord väg när det är som mörkast ute. Det har i alla fall fungerat för mig.
Så småningom börjar det bli trångt i garderoben och då får man flytta ut plantorna i huset eller lägenheten och försöka placera dem där ljuset, som förhoppningsvis visar sig lite längre perioder nu, kommer åt dem.
Det här året planterade jag min tobak lite tidigare än vanligt med förhoppningen att kunna skörda tidigare innan nätterna blev kyliga och kureringen långsam. Dessutom hade jag nästan fyra gånger så många plantor jämfört med året innan. Jag hade dock inte tänkt så långt som att det större antalet plantor givetvis också skulle hinna växa sig jättestora innan de kunde planteras ut. Trots att jag flyttade bort alla våra ordinarie krukväxter i fönster och på bänkar, fanns det ändå inte tillräckligt med plats så att alla kunde nås av solen.
Som en nödlösning började jag rotera så att alla fick del av den riktiga solen utifrån alternativt från ledlamporna som jag flyttade till vardagsrummets golvlampa och några spotlights.
Däremot får jag nog inse att jag lever mitt vardagsliv i en lägenhet med begränsat antal fönsterbrädor i sämsta möjliga lägen och att det idylliska torpet där jag odlar tobak bara är uppvärmt när någon är där och eldar i kaminen och endast upplyst så länge stearinljusen brinner ligger sju mil bort.
Och en lärdom, hur fantasilöst realistisk och tråkig den än må vara, är ändå en lärdom. Alltså måste jag banta ner antalet plantor med nära hälften till nästa år. Det får bli 50 eller 60 i stället för 100+. Kanske 70. Eller 80…
Det här blev lite mer än jag hade trott från början (bristfällig konsekvensanalys) så vi får ta sådden i nästa del i stället. Fantisera och fundera lite på tobaksodling och dina egna ljusförutsättningar så länge.
Pingback: Odla tobak genom att killgissa. Del 4 - Kungssnus