Det kan säkert finnas flera anledningar till att man väljer att göra sitt eget snus, men att det blir billigare är nog den största anledningen till att de flesta ger sig in i leken från början. Ganska snart bleknar dock det ekonomiska motivet eftersom man upptäcker att man kan göra mycket godare snus själv än något man kan köpa i butik. Så var det för mig i alla fall. Ganska snart kommer leklusten och experimentandan som förvandlar oss hemstånkare till uppspelta barn på nytt och vi provar att ha i exakt ALLT vi kan komma på i snusbaket. Åtminstone en gång.
För egen del är det heller inte en oviktig detalj med namngivandet av den senaste kreationen, oklart varför dock. Ett snus man bara ska använda själv och möjligen byta bort någon dosa av BEHÖVER inte ett bra namn när det ska marknadsföras till en så liten målgrupp som man ju själv är. Men det är kul.
Det torp jag och min fru arrenderar och som ligger där jag odlar min tobak kallas ‘Gruvstugan’ sedan åtminstone hundra år tillbaka eftersom det finns en gammal nedlagd nickelgruva mindre än hundra meter från tomten. Av den enkla anledningen döpte jag det första snus jag gjorde på egenodlad tobak till Grufstugans no.1 – i sann Ljunglöfsanda. Mitt andra snus gjordes på tobak som råkat torka när det fortfarande var grönt och jag utgick från att det skulle smaka skit och döpte det till ‘Rövstugan’. Otippat nog blev ‘Rövstugan’ riktigt bra och är fortfarande det godaste snus jag har gjort, men då var ju namnet redan bestämt.
I ett infall av storhetsvansinne försökte jag göra ännu ett snus på grön tobak vilket jag döpte till ‘Gruvfrugan’. Det var tänkt att bli en hyllning till min fru, men blev tyvärr ingen lyckad historia. Efter två månaders lagring smakade det fortfarande som att stoppa in alla uppsamlade rester från en hel skolklass vässade blyertspennor i munnen. Och illamående blev man också av det eftersom det var djävulskt nikotinstarkt beroende på den stora mängd bondtobak jag hade haft i.
Skam den som ger sig, för några dagar sedan bestämde jag mig för att göra ett snus enbart på stjälkmjöl från årets egen odling. Stjälkmjöl är ju gjort av den hårda, nikotinsvaga och smakfattiga mittnerven på tobaksbladet och när man tänker på dessa egenskaper vattnas det ju riktigt i munnen. Dessutom fick jag möjlighet att döpa ett snus till ‘Stjälkstugan’, bara en sådan sak.
Jag växlade några ord om mitt kommande projekt med Aimo eftersom jag gissade att en man som vigt hela sitt liv åt snusets heliga evangelium även hade erfarenhet av detta, och det hade han naturligtvis. Jag fick rådet att köra tobaksmassan (bestående av 90 gram burleystjälk och 160 gram virginiastjälk) längre än vanligt I tryckkokaren. Hela 12-24 timmar till och med. Jag räknade lite på när jag skulle upp och jobba dagen därpå och kom fram till att det fick bli 16 timmar, men eftersom jag försov mig slutade det på 17 timmar av grundligt puttrande på spisen. Det är tveksamt om den sista timmen blev avgörande på något vis alls.
Råd nummer två från Aimo var att konsistensvispa snuset två gånger, två dagar i rad, eftersom stjälkmjölsnus enligt hans erfarenhet inte höll stilen riktigt efter första omgången. Han sade även att jag förmodligen skulle behöva ha i lite gummi arabicum för att få fason på det hela.
Efter ungefär en kvart i den gamla Bosch-assistenten stod det klart att gummi skulle bli helt överflödigt, jag hade råkat skapa Röda Lackets plastiga morsa.
Det intressanta är just biten med att snuset blev glansigt och plastigt, det är nästan som att det stöter bort vätska. Lite som en polyesterskjorta eller sådana där allvädersstövlar vi som växte upp på 1970 eller 1980-talet brukade ha på oss från sensommar till vår. För all del verkar det även vara svårt att få någon vidare smak på snuset, jag känner inte mycket av det vita vinet jag hade i stället för vatten i tobaksmjölet eller av grundaromen jag tillsatte. Nu ska ‘Stjälkstugan’ få vila i kylskåpet ett litet tag, kanske lyfter sig smakerna efter några veckors lagring?
Jag förstår att jag har sålt in det här snuset gjort på enbart stjälkmjöl riktigt ordentligt nu, men känn ingen panik över att ni inte kan smaka det på direkten. Jag tar helt enkelt med en burk nästa gång Kungssnus anordnar snusträff i Åfors, så att alla som kommer dit får chansen att fylla undersidan av läppen med den framtida klassikern ‘Stjälkstugan’. Vi ses då.
