Pipor och piptobak
Pipsorter
Pipor kan man tillverka av nästan vad som helst, dem två vanligaste materialen är briar – ett slags träslag eller majs pipor.
Något ovanligare idag är den så kallade lerpipan som kom till under 1500-talet. Dessa pipor är oerhört sköra och den äldsta lerpipan som hittats i Sverige dateras till 1580-talet och fanns i Norrköping. Fler ovanliga pipsorter är dom så kallade Kritpiporna eller sjöskumspipor, dessa kan vi gå in på djupare senare.
Pip- och rulltobak
Tobaksbruk har en lång historia, och många tobaksentusiaster föredrar pip- och rulltobak för dess rika smak och traditionella charm. Men vad är då dem olika delarna och vad skiljer dessa två typer av tobak från varandra? Vi gör en kort men utförlig djupdykning!
Piptobak
Piptobak är en form av lös tobak som används i pipor. Denna tobaksvariant har genomgått speciell bearbetning för att ge en smakrik och långsam förbränning. Piptobak kommer i olika skärningar och blandningar för att tillgodose olika smakpreferenser.
Rulltobak
Rulltobak, även känt som lösförpackad tobak, är avsett för handrullade cigaretter. Det är ett populärt val bland dem som föredrar att rulla sina egna cigaretter för att ha kontroll över tobakens kvalitet och blandning.
Fördelar med piptobak och rulltobak
Piptobaken erbjuder en bred variation av smaker och aromer, vilket tilltalar dem som söker en mer komplex tobaksupplevelse. Med dess långsamma förbränning så brinner piptobaken långsamt i pipan, vilket ger användaren mer kontroll över röktillfället.
Rulltobaken däremot är mer anpassad efter att rulla egna cigaretter och anpassa sin tobaksblandning efter personliga preferenser. Att rulla sina egna cigaretter kan vara ekonomiskt fördelaktigt jämfört mot att köpa färdiga cigaretter.
Pipskola
Att njuta av en pipa är en konst som kräver sin egen ritual. För att undvika att förlora sig i kedjerökning, är det viktigt att ha en samling av minst sex pipor. På så vis kan man ge varje pipa den vila den förtjänar mellan varje stopp.
Det är lätt att bli fäst vid en enda pipa och röka den till den blir genomsur – ett misstag som kan göra pipan till ens fiende. Rengöring är avgörande. Efter att all aska skrapats ut och en grundlig rengöring med piprensare och rengöringsvätska har gjorts, låt pipan ligga isärskruvad och vila några dagar för att lufta ordentligt.
En pipa ska aldrig rökas “ihop”. Det optimala kollagret i piphuvudet bör vara 1-2 mm tjockt för bästa smak, utan risk för att piphuvudet spricker. Regelbunden användning av pipborr är en bra vana att hålla.
Vid val av pipa är kvalitet viktigt för bästa smak och varaktighet. Inrökning av pipan är en viktig process. Under de första 10-15 stoppen, stoppa pipan bara till hälften och använd grovskuren tobak, och rök långsamt för att undvika överhettning och genombränning.
När du stoppar pipan, gör det jämnt och omsorgsfullt. Pipan ska aldrig stoppas för hårt, och bara tryck till lätt efter den sista nypen tobak. Använd pipverktyget för att packa tobaken jämnt.
Efter varje rökning, rengör pipan noga för att undvika att aska och tobaksrester samlas. Blås igenom pipan för att säkerställa en ren rökgång. Pipan ska alltid vara väl rengjord och torr för att uppskatta den fina smaken av tobak.
Använd piprensare flitigt och undvik att använda tändstickor som piprensare, då de kan brytas av och orsaka besvär med att borra upp rökgången igen. Genom att följa dessa råd kan man njuta av piprökning på ett sätt som bevarar både smaken och pipans kvalitet.