Nyårskrönika 2019 av Mange B Bauer

Nyårskrönika 2019
av Mange B Bauer
!

Nyårskrönika 2019, Välkomna att följa med på året som gick. Jag hoppas så klart inte att min blir tyngst (läs: längst). Nåja, mitt år började precis som ert, den första Januari 2019, det var en bra start tycker jag nog. Nu undrar ni med all säkerhet varför året började bra och jag erkänner det gör jag också… Låt säga så här, hade det börjat dåligt hade jag kommit ihåg det.

Januari flöt på, fast en del motgångar i form av ett test jag gjorde. Testet på nätet, sade mig att jag endast hade 3 år kvar att leva. Makabert kan tyckas, men vad gör man när man är uttråkad? För att vara på den säkra sidan lovade jag dyrt och heligt min chef, Aimo Pekkala att jag skulle jobba över och in i det sista. Aimo är en bra chef och svarade att jag har 50 år till innan jag går i däck. Snacka om att tro på mig. Vi får se vad det blir av detta, men planerna är att fortsätta hela 2019 ut till att börja med och nu är målet ruggigt nära.

Min tilltagande tinnitus gjorde sig mer bekväm i februari, ett satans pipande. Detta är absolut inget kul, men tro det eller ej, det är som en dålig snus, man lär sig leva med den. Om man inte har någon annan hörsel. Nu har vi blivit kompisar och det är inte ok. Jag accepterar detta, dels för min unga ålder och dels för att jag får skylla mig själv. Utsätter man sina höron på det viset så är det så. Höronen likväl som kodden skall ha sitt skydd när man inte vill råka ut för något oförutsett.

Februari månad var en intressant månad, fick ett antal vänförfrågningar. Flertalet var från relativt lättklädda damer som lovade långa sköna nätter och rakade skrev. När jag ifrågasatte dessa om huruvida dom snusade löst eller portion så blev det tyst. Jag menar, hur kan man annars lova sköna nätter? Inga av dessa, i mina ögon totalt ointressanta förfrågningar blev accepterade.

Tog mig tiden att läsa en bok, Omgiven av idioter heter den, en synnerligen trevlig och desto mer intressant. I den kan man läsa och förstå sig på kollegor, vänner eller sällskap. I mitt fall var det för att försöka förstå mig på mina kollegor. Alla på fabriken fick en färg, fråga mig inte vilka färger mina kollegor fick. Jag vill behålla den färgkartan för mig själv.

Nu går det undan…

Nu är vi minsjäl redan inne i Mars månad, inte bara de kåta katternas månad, utan även min månad. Det är i denna månad det börjar knoppas och växa, både här och där. En som säkert växte var nog Aimo, ej helt otippat då han är vår Okrönte Snuskung. Nettotobak bad om en intervju och det fick dom såklart, sugna på att läsa mer? Intervjun med Aimo hittar ni här.
Men spara den tills ni läst klart min krönika, synd att lämna denna när ni kommit så här pass långt. Det är en intressant intervju, men det blir denna krönika också, hoppas jag, i alla fall kul.
Mars är månaden då man skall vrida tillbaka klockan och detta gillar jag inte. Jag har min egen klocka programmerad i kroppen, stiger jag upp 05.00, så blir det en timme tidigare, det vill säga 04.00. Jättekul och bra för firman.

Jag verkligen älskar att stiga upp tidigt, få den tiden för mig själv på Tobakskemi. Varje dag är sig lik, i alla fall de första timmarna. En vanlig arbetsdag för mig ser ut ungefär så här:

    • Den underbara mobiltelefonen ringer vid 04.25 första gången
    • Snoozar och sen ringer den igen vid 04.35, då hoppar jag upp likt en general i fält
    • På med uniformen, ut på skithuset, tömmer blåsan och fräschar upp mig. Denna procedur innefattar, tvätt av ansikte, händer, armar samt skrubbning av garnityret.
    • Sen börjar jag promenaden mot Tobakskemi och dagens packning.
    • 05.00 +- några minuter, startar jag datorn och skrivarna. Sätter på en kopp kaffe, stoppar pipan med lite god tobak och börjar dagens orderbehandlingar.
    • När allt är utskrivet, frakthandlingar och följesedlar så börjar det roliga, packningen, detta tar sin tid. Har faktiskt organiserat det rätt bra så att jag hittar det jag skall, snabbt som fasen. Jag vill ju kunna packa och leverera så fort det bara går, då finns det mer tid till annat utvecklande.
    • Packad och klar svarar jag på lite mail som ni underbara människor skickat under gårdagen och natten. Oftast är det roliga mail och det är på allvar väldigt sällan vi får arga mail. Skriver alltid ner lite till denna Nyårskrönika 2019, får passa på.
    • Denna rutin är som sagt återkommande. Från start vid 05.00 så är det hela packat och klart ungefär vid 07.00. Sen börjar resten av dagen och folket komma, pö om pö. Vi jobbar precis hur vi vill under ansvar, vi gör det vi skall och våra timmar, minst. Resten av dagarna kan jag inte skriva om. Vi har så otroligt stor variation på mitt och mina kollegors arbete på Tobakskemi/Snusfabriken. Dagarna slutar allt som oftast någon gång mellan 18.00 och 21.00, då är jag trött.

April månad var inget speciellt, eller det hände inget extraordinärt i alla fall. Jo, jag fyllde år den 1 April, det har jag gjort sen jag föddes 1967. Nu vet ni min riktiga ålder också. April var också en månad då jag sålde av lite diverse ting från mitt hem på Mörbyhill, Blekinge. Bland annat saluförde jag 4 styck blåa fendrar i utomordentligt skick. Denna annons fick sedermera stängas ner då den var alldeles för populär. Kommentarerna haglade in och oftast på helger och kvällar då många intresserade hade inmundigat starkare drycker. De blåa fendrarna är än idag osålda och annonsen tillbakadragen, jag tog beslutet att spara fendrarna för framtida bruk.

En dag i Maj fick jag och Aimo för oss att dra iväg på en lite resa. Vi tjattrade och till slut, tro det eller ej, så var vi överens om att besöka Bulgarien. Sagt och gjort så bokade vi en resa några dagar senare. Detta skulle visa sig bli en fullträff. Jag finurlade på lite kul att göra och kontaktade någon tobakshandlare, råtobakshandlare. Frågade försiktigt om det fanns en möjlighet att få visitera en riktig tobaksodling i närområdet. Vi hade en bra kontakt och till slut blev det som vi önskade.

Det var en resa som gav mig lite nya erfarenheter och en ny kompis för livet (hoppas jag). Ni kan om ni vill, läsa hela berättelsen om vår tobaksresa till Bulgarien på
Snusfabriken.com – Tobaksresa till Bulgarien. Eftersom denna redan är nedskriven, så skriver jag inte om den. Be mig ej heller skriva mer om den, för det är konfidentiell, allt för rikets säkerhet.

Halvårsresultat av denna Nyårskrönika 2019

I Juni började jag träffa min kvinna på allvar, hon är kvar fortfarande. Så i Juni månad var det inte så mycket intressant som hände, i alla fall inte för er. Reste gjorde vi i alla fall och det är så man bygger minnen. Minnen älskar jag, dessa kan ingen ta ifrån en. Har man tur kan man plocka fram dom den dagen man sitter på hemmet, snusar, dricker brännvin och skrattar. Att hon skulle innefattas i denna Nyårskrönika 2019 trodde hon nog inte.

I stort sett hela sommaren höll jag på med snus och att ta fram en ny sats. Denna nya snussats skulle ge er något helt nytt, ett nytänkande. Samtidigt något som skulle uppskattas i var man/kvinnas mun. Augusti var den månad vi på Snusfabriken/Tobakskemi hade planerat en snusträff utöver det vanliga. Vi lovade i våra annonser att den skulle bli legendarisk. Detta kan tyckas vara kaxigt utan att veta svaret, men vem minns ett gäng fegisar? Den legendariska snusträffen med start den 29 Augusti och slut den 1 September. Att det skulle visa sig att det verkligen blev en legendarisk träff var otroligt. TACK alla ni som deltog i den träffen och trodde på de kaxiga gubbarna från Snusfabriken/tobakskemi.

Lördagen den 31 Augusti släppte vi loss den snussatsen jag jobbat på så länge, Medusa var ett faktum. Jag var stolt den dagen, och jag trodde inte att jag kunde bli stoltare än så. Det visade såklart sig att jag hade fel. Medusa steg som en raket rakt upp och försäljningen blev betydligt större än jag hade räknat med. Det är tack vare Er ALLA och ert engagemang som gör att jag jobbar vidare med detta. Tobaken har kommit att bli mitt liv, men även smakerna och annat omkring detta. Stöttar ni oss, så stöttar ni vårt intresse för att tillfredsställa er ännu mer inom branschen förekommande produkter. Vi är inte störst, men vi är bäst.

Nu är vi snart framme vid slutet av Nyårskrönika 2019

En resa till Dortmund och världens största tobaksmässa hann vi med. Intertabac/InterSupply 2019. Än en gång så var det jag och Aimo som drog iväg, Henriks tid kommer, tro inget annat. Den 18 September började ”Den sista färden”. Även denna resa var både rolig och intressant. Denna resa  kände vi varandra lite bättre och inte fullt så kärleksfulla mot varandra, men vi höll ihop och är vänner fortfarande. För att inte tjata hål i huvudet på er så erbjuder jag er länken till den fulla berättelsen, ni hittar den på Snusfabriken.com. Under hela året har jag samlat material för Nyårskrönika 2019. Gör man inte det under tiden så glöms det bort.

I oktober (tror jag), tog jag och kvinnan min en privat resa. Jag vill detta för att se vad som fanns för något nytt åt oss alla som älskar tobak. Det jag hittade, jobbar jag fortfarande med, det blev dessvärre ingen tobak på den resan, men väl smaker och goda sådana. Kan ha varit att vi reste i November också, minns inte, det kan såklart ha blivit både och… Fick precis reda på att det var en restresa jag tog mellan Åfors och Mörbyhill.

December bjöd mest på stress, positiv sådan. Månaden började med att Aimo inviterade oss till en resa till Stockholm. Det var dags att träffa en del av våra återförsäljare. Det blev affärsmöte med andra ord. Det var även inbakat ett julbord som vi tackar så hjärtligt för. På resan passade vi såklart på att snacka ihop oss om kommande 2020. Om ni bara kunde ana vad taggad jag är och vad vi tillsammans skall prestera. Inte bara för oss själva, utan även för Er. Aimo vår gode Chef, jag och Henrik den store Kvarnmästaren.

Så med denna Nyårskrönika 2019 kan jag bara summera året som gått med ett par meningar:

Fy rackarn vilket underbart år och måtte 2020 bli minst lika underbart.

Tack ALLA ni som bidrar till vår överlevnad på Snusfabriken och Tobakskemi, utan ER är vi INGET.

God Fortsättning och Ett riktigt Gott Slut

//Mange B Bauer – Mycket tacksam för att få vara en del av Snusfabriken/Tobakskemi och inte minst i era liv

Mange B Bauer

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *