Din bak är min bak.

Nackdelen med att somna väldigt tidigt när man kommit upp i lite i åren är att man riskerar att vakna mitt i natten och inte kunna somna om. Det är visserligen inte hela världen, särskilt inte om man har så mycket snus i käften att man drömmer att någon håller en sån där trasa skurkarna har i serietidningar och filmer som får en att tuppa av över munnen på en. Jag har förstått att många kör portionspåsar som “nattasnus” eller helt enkelt bara har lärt sig att hålla tungan rätt i mun, men sån är inte jag. Jag är oftast så sliten under läppen när dagen är slut att jag gärna vill låta tandköttet vila en stund så att morgonprillan sedan kan få bästa möjliga start. Det är förstås lättare sagt än gjort eftersom jag å andra sidan älskar att känna ögonlocken grusas med en fin paj på plats. Balansgången att hinna lägga ut den precis innan sömnen kommer, men inte för tidigt så att den där behagliga känslan försvinner och man piggnar till bemästrar jag ännu inte fullt ut, trots mer än 30 år av träning. Särskilt lätt hänt är det att man somnar med snusen kvar inne om man avnjuter ett gott ginsnus man aldrig provat tidigare.

Snuset som vaggade mig så vackert till sömns var inte heller vilket som helst, det var finsnus från Moliden två mil nordväst om Örnsköldsvik ihopkokat av min nya snuskompis Jokkos och låg i ett vadderat kuvert på hallmattan när jag kom hem idag. Just det här med att få snusa andras snus är en av tre saker jag vill skriva om nu när det ändå sket sig med sömnen. De andra två är smaksättning av snus med alkohol och tillverkning av gammaldags luktsnus, men vi börjar där jag började.

Jag är som jag nämnt tidigare betydligt färskare i snuscommunityn än de flesta av er som läser det här och har alltså precis börjat upptäcka ytterligare en underbar sak (som om [IT_EPOLL id=”1″][/IT_EPOLL]det ens skulle behövas ännu en) med att vara med i olika Facebookgrupper om snus. Till exempel Kungssnus/Tobakskemis grupp. Eftersom alla som gör eget snus både är stolta, innovativa och på alla andra sätt ödmjuka och snälla är det vanligt att man byter en dosa med varandra då och då. Geografiskt avstånd spelar ju ingen större roll, någon som bor i Simrishamn är ändå bara ett vadderat kuvert och lite porto bort från internetkompisen i Tornedalen till exempel. Idag fick jag alltså fyra dosor snus av en människa jag aldrig träffat i den fysiska låtsasvärlden, men redan börjat lära känna lite grann i den riktiga världen på Facebook och Messenger. Efter maten golvades först mina smalökar av en ’43:an Special’, när jag lagt mig i sängen golvades hela jag av ‘Jokkos gin’ och i detta nu har jag en finfin ‘Jokkos Big Gem-19’ på hemodlad tobak på plats under läppen. Det legendariska ‘Jokkos Björkblod’ försöker jag spara till ett speciellt tillfälle, men om jag känner mig själv rätt kan det tillfället mycket väl komma så fort jag lagt ut nuvarande pris.

Jag brukar alltid köra en helnykter stil i januari. Hur det började minns jag inte riktigt, men det var någon gång för 20 år sedan och har blivit en tradition. För att inte helt tappa kontakten med den trevliga personalen på Systembolaget gör jag ändå ett och annat besök där, jag vill ju inte att de ska tro att jag är sur på dem eller att jag hittat något nytt ställe att slösa mina surt förvärvade pengar på. I stället för att gå rakt mot ölhyllan stannar jag under januari vid sprit och starkvinsavdelningen för att botanisera bland potentiella smaksättare till snus. Portvin är en ny favorit som ger ett fruktigt snus och eftersom whiskey ofta hyllas av er andra tobaksbagare tänker jag prova det med, liksom cognacens billiga kusin eau de vie, trots att jag inte sett den hyllas av någon annan ännu. Merparten av det jag får med mig hem från besöken där är ändå vanligt hederligt brännvin eller vodka. Den kan man peta ner allt möjligt som ger smak i och just nu har jag både torkade tranbär och iransk saffran på gång i polsk vodka.

Avslutningsvis tänkte jag gå händelserna i förväg och fläka ut mig angående mitt luktsnus. Det är egentligen alldeles för tidigt att ropa efter stora stycken över ån innan björnen är skjuten, men jag hoppas att det blir bra. Igår hämtade jag nämligen upp lite blad av årets hemodlade Burleytobak från källaren och delade upp den i två högar. Den ena sprayade jag med fänkål i vodka och den andra med granskott i brännvin. Nu har de snart torkat klart och skall malas till fint damm så att jag sedan kan få känna mig som bratsen på Stureplanskrogarnas toaletter när jag tillför kroppen mer nikotin. Jag återkommer snart med en recension och en brun snorsträng hängande ur näbben. Simma lugnt så länge.