När man lyckats klamra sig kvar här på jorden i nästan ett halvt århundrade har man förhoppningsvis lärt sig på ett ungefär vad man tycker om. Summan av alla upplevelser bildar det vi kallar erfarenhet och även om få saker med tiden visar sig vara helt huggna i sten hjälper den oss att välja den riktning som sannolikt passar oss bäst.
Hemtillverkning av snus har många fördelar, inte minst ekonomiska, men ännu mer fantastiskt är nog att den helt upplöser defenitionen av hur snus ska kännas, dofta och smaka. Det är omvälvande att inse vilken instabil grund ens snuspreferenser vilar på, att man plötsligt kan få helt nya favoritversioner eller överge gamla.
Nu för tiden vill jag helst ha med mig tre eller fyra dosor med olika sorters snus när jag åker till jobbet eftersom varje ny dag och händelse har sina bästa prisar. Det är oftast inte särskilt svårt om man som jag dessutom byter till sig dosor av andra bagare man lärt känna, vilket jag tidigare skrivit lite om här.
Igår blev jag till exempel väckt av min arbetsledares ljuva röst som genom telefonen framförde en försynt undran om jag möjligen hade tänkt infinna mig på arbetsplatsen någon gång den närmaste tiden. Att försova sig riktigt rejält är verkligen ingen drömstart på dagen. För min del krävs något riktigt nikotinstarkt för att allt ska komma i ordning vid sådana tillfällen och de första prillorna jag lade in kom därför från dosan med den högoktaniga käftsmällen Pandoras box 001 smaksatt med portvin.
Därefter roterade jag mellan Pandoras box 004 med Palmarosa och enstaka portionsprillor av ett kommersiellt lågbudgetsnus för att vila läppen ibland. Jag vill helt enkelt inte ha bara en enda favorit längre.
Trots det dras jag ofta åt snus med en lite robust syrlighet. Det godaste snus jag gjort den här våren innehöll till största delen Kungssnus Virginiasats toppad med lite Burley bladmjöl, några skedar chaga, hårt rostad amerikansk ek, kaliumkarbonat och några deciliter torrt vitt vin.
Nu i helgen tänkte jag prova att göra den varianten med ett vin smaksatt med citron. Eftersom vinet är relativt alkoholsvagt byter jag ut allt vatten både innan och efter värmebehandling mot det för att se om citrustonerna kommer fram i slutresultatet.
Ett annat underbart snus med finstämd syrlighet och skogsvild råhet är supersnusaren Jokkos variant med jäst björksav i, så i år tänker jag också göra ett försök att hylla den mäktiga björken.
Planen är att använda egenodlad tobak från fjolåret, kaliumkarbonat i form av hemslöjdad pottaska (som ju görs av björkaska), björksav som fått stå och jäsa i kylskåpet några veckor, samt chaga (extraherad sprängticka, en svamp som så klart växer på björk).
Förhoppningsvis blir det en magnifik hyllning till lövträdens konung och om det i värsta fall skiter sig har jag ändå finjusterat kompassen ytterligare i min personliga smakriktning.
