Odla dig galen med tobak

Nu tänkte jag berätta lite om hur det kan gå till när man försöker odla alldeles för många sorters tobak. Jag har odlat tobak de två senaste säsongerna och förra året gick jag från två sorter och tolv plantor till tre sorter och tjugotre plantor. Under den långtråkiga vinterns oändliga väntan på att få sätta nya frön i jorden började jag, som vanligt när jag blir otålig, lägga grunden till ett redan på förhand urspårat vansinnesprojekt med rejält bristfällig konsekvensanalys.

Jag köpte på mig fröpåse efter fröpåse av alla sorters tobak jag gillade namnet på eller som bara såg fina ut på bild. Framåt slutet av februari hade jag fyrtiotvå olika sorters tobaksfrö.

Jag började räkna på hur många plantor av varje sort jag hade plats för vid Grufstugan och kom fram till att det rörde sig om ungefär 80 stycken.

Eftersom jag inte är vidare bra på att räkna och inte heller behärskar Excel förstår jag inte nu i efterhand varför jag envisades med att lägga in alla mina tobakssorter och deras egenskaper i just ett Exceldokument.

Tanken var väl att få en överblick och spara lite tid, men i stället har nästan all min vakna tid då jag inte jobbat gått åt till att komplicera allt ytterligare lite till med det som skulle vara ett hjälpmedel att förenkla odlingen med.

När jag minskade ner sömnen ytterligare i veckorna frigjordes också de sista nödvändiga timmar som behövdes för att skapa ett annat dokument med bilder på alla mina tobakssorter så att jag kunde se vilka som växte i pyramidform och vilka som bredde ut sig så att jag kunde maximera min odlingsyta.

Samt förstås till att märka upp såbrätten och krukor för att hålla reda på vilka frön som hamnat i vilket fack. Allt det här har så klart kostat på och jag har balanserat på kanten till vansinnets avgrund i nästan ett kvartal nu.

Vad gäller själva planteringen av tobaksfröna har även den på något obegripligt sätt hunnit bli av mitt i allt det här. Den som är stadig på handen och har nerver av stål sår sina fröer ett och ett, men då jag saknar dessa egenskaper och numera ändå är innehavare av över 10000 fröer sprider jag ut ett gäng av varje sort i avklippta mjölkkartonger med hjälp av ett vitt papper.

När de börjar gro gallrar jag hårt med min darwinistiska pincett och låter de som ser starkast ut överleva.

Efter några veckor när tobaken växt på sig en aning flyttar jag försiktigt över dem en och en till egna små fack, så appropå stadiga händer och nerver av stål; man kommer ändå inte förbi det…

När jag under en tid hade fått uppleva hur uttrycket “att ta sig vatten över huvudet” känns på riktigt slogs jag av något annat jag inte tänkt på. Om jag bara hade två plantor vardera av mina fyrtiotvå olika sorter skulle det bli så liten mängd att man omöjligt skulle kunna avgöra hur varje tobakssort faktiskt smakade. Kompromissen blev att jag utökade kapaciteten för antalet plantor i landet, men till slut också strök några sorter.

Nuvarande plan är att ha 6-8 plantor av utvalda sorter som sägs ge stora blad och mognar snabbt, ha sorter som inte blir så höga i 20-litershinkar, samt bara ha två exemplar av sorter jag kan ta frö av till nästa år och det här året blanda hej vilt efter mognad och torkning till en sorts “surpricetobaksblandning”.

Sammanfattningsvis stryker jag alltså 8 sorter och nöjer mig med 116 plantor av 31 sorter i landet och 8 plantor av 3 sorter i tjugoliters murbrukshinkar. Nu känns det faktiskt som att det största jobbet är gjort, det enda som återstår är lite omskolning, utplantering, vattning, skörd och torkning av tobaksbladen.

Vill du också bli galen av tobak finns alldeles utmärkta fröer med bra grobarhet att köpa här, men välj inte exakt alla sorter om du inte är väldigt psykiskt stabil eller råkar ha alldeles för mycket fritid.