Finns det hjärterum, finns det plats för tobak

Tobaksodling och snustillverkning är inte bara en materialsport. Den kräver också uppfinningsrikedom när det gäller utrymme. Dessutom är det en livsåskådning.

En snustillverkares maskinpark har jag avhandlat i ett tidigare blogginlägg. Likaså vilken plats tobaken tar när den växer.

I skördetider är dags för nya utrymmesutmaningar.

Bladen ska borstas och snittas. De ska stackas i högar inlindade i filtar eller hängas på käppar eller linor i solen, skyddade från regn och blåst och kallgrader. Allt för att tobaken ska tvingas att mogna efter den alltför korta, svenska odlingssäsongen. Vissa tobakssorter kan man låta mogna genom att kapa hela plantan och hänga upp den.

Så här års letar nästan alla tobaksodlare efter lämpliga platser för detta. Resten av familjen får stå ut med att en plats vid matbordet ständigt är reserverad för tobaken, att verandan dekoreras med hängande blad eller plantor eller att det ligger konstiga bylten i varenda hörn inomhus.

Lite senare i höst har tobaken slutligen torkat och då ska den förvaras någonstans.  Flyttkartong efter flyttkartong fylls med bruna, prassliga, doftande blad. Alla som någon gång har flyttat in i ett nytt hem vet ju hur mycket plats en massa flyttkartonger tar.

Grejen med tobakskartonger är att de inte ska packas upp. De ska liksom bara stå någonstans, tills några av bladen ska malas inför snustillverkning.

Kort sagt: De tar plats.

Dessutom är vi många som köper på oss mängder av lådor med färdigmald tobak, företrädesvis från Kungssnus. Det är som en sorts pensionsförsäkring eller en garanti för att aldrig aldrig i hela vårt liv någonsin behöva nyttja köpesnus, även om tobaksskatten förändras till vår nackdel.

Kort sagt: De tar ännu mera plats.

Sedan har vi alla bytesdosor som man har fått från andra  snusare. Vad tar dessa? Plats.

Även när snuset är slut finns dosorna kvar. Många hemmabakare gör sina egna loggor på dosorna och de måste man ju bara ha kvar.

Likt amuletter eller ikoner tar dessa upp utrymme i kylskåp, på hyllor, på väggar.

De blir som ett minne, ett bevis på att vi hemmabakare hör ihop. Vi delar samma livsåskådning med en egen treenighet:

Tobaksplantan som är alltings ursprung. Snuset som är vår kamrat och jämlike. Nikotinet som fyller oss med livskraft och glädje. Vi har sammankomster där vi delar snus med varandra och tillsammans lovsjunger dessa tre. Vi berättar liknelsen om tobaksfröet, som är minst av alla fröer men växer upp till den största av alla trädgårdsväxter. Vi läser de gamla skrifterna, vi lyssnar till de gamla mästarna.

Så hur trångt en tobaksodlare och hemmabakare än bor finns det alltid plats för en låda till.