Tiden går så fort att man knappt hänger med. Hur kan det redan vara oktober? Nåväl, för någon vecka sedan drog jag upp alla avskalade tobaksstammar och gjorde slut med odlingsåret 2020, för övrigt både mitt bästa tobaksmässigt och mitt slitsammaste arbetsmässigt.
Detta tredje år som tobaksodlare gick jag från 23 plantor i fjol till 109 plantor vilket definitivt gav mer jobb, framför allt med bevattning och skörd, men naturligtvis blev det även mer tobak.
Som väntat ledde valet att odla 32 olika sorters tobak och försöka hålla isär dem vid skörd till att jag fick glänta lite på dörren till den eviga galenskapens mentala kollaps. Remsorna med maskeringstejp och klistermärken jag skrivit olika tobakssorters namn på består av lika många bokstäver som en medeltjock roman.
Men även jag kan i mina bästa stunder lära av erfarenhet så nästa år blir det avsevärt färre sorter och tyvärr också färre plantor. Det största problemet med att odla vid en stuga från Emil i Lönnebergas tid är bristen på vatten. Brunnen är för liten och jag börjar bli alldeles för gammal och klen för att orka släppa 25-litersdunkar från macken stup i ett under sommaren.
I den nuvarande planen (visserligen i ständig förändring och aldrig definitiv) är jag nere på 11 sorter och 53 plantor.
Vad har jag då lärt mig mer av odlingsåret? Bland annat att det faktiskt går att kurera rustica/bondtobak.
Tricket verkar helt enkelt vara att hänga stammen hel så att den torkar riktigt långsamt. Bladen på min Makhorka/Shamanic mapacho av frö från ett tyskt kloster gick direkt från grönt till mörkbrunt utan att gulna och kunde skördas varefter de kurerat klart.
Kureringen av övriga blad funkade som vanligt fint på loftet och vid väggen till uthuset även om det gick lite trögare när kyligare väder tog över.
För att driva ut den sista fukten ur bladen eldade jag i järnspisen inne i stugan och tillverkade diverse upphängningsanordningar av provisorisk natur. Jag var naturligtvis själv i stugan de tillfällena eftersom min kära hustru antagligen hade fått något slags anfall av alla trädgårdsmöbler, tobakskäppar och vattendunkar som tog över hela Grufstugans inte särskilt stora yta.
Trots att grundregeln säger att tobak skall lagras minst ett år innan man använder den har jag redan hunnit använda delar av årets överflöd till tre mindre snusbak.
Jag sjösatte min idé om att göra ett snus på årets tobak redan innan augusti någon av julis sista dagar. Det blev ett snus på tidigt skördade blad, samt sådana som blåst av eller knäckts av tobaksodlarens egna klumpiga rörelser i landet, men som jag lyckats få gyllenbruna ändå. Tillsammans med någon deciliter Cointreau blev det ett förvånansvärt gott snus.
Jag gjorde ett snus på enbart gröntorkade tobaksblad och äppelvodka som fick namnet Malus virus efter spriten som inte heller blev så dumt. Hur det gick till har jag visat tidigare i det här klippet:
Jag hann även med att göra drömsnuset Uralmash 4e som jag fantiserat om hela året. Det är gjort på åtta sorters tobak från Ukraina och Ryssland, starkt te och chaga. Uralmash är en tung maskinproduktionsanläggning i Jekaterinburg, Ryssland som bland annat tillverkar de extra djupa borriggar som gör det möjligt att nå långt ner i jordskorpan. Den 24 maj 1970 påbörjades ett borrprojekt med användning av Uralmash 4e i Pechengsky District på Kolahalvön (Kola Superdeep Borehole) och med ett djup på 12 262 meter är det den djupaste konstgjorda punkten på jorden. Vad det nu har med mitt snus att göra förtäljer inte historien, men det blev riktigt gott och lite om det finns också i ett youtube-klipp jag gjort tidigare:
Vad för grundregel säger att tobaken ska lagras ett år egentligen? Sjukt tveksam på att det faktiskt stämmer faktiskt
//den blockade
Hej Niklas med signatur den blockade,
Tobak behöver ungefär ett år för att utveckla sina smaker.
Att något ens vill sälja tobak innan den har de egenskaper som önskas är något jag inte känner till.
Förklara gärna 🙂
Läs om, läs rätt.
Skriver jag att jag vet detta?
Jag ifrågasätter ngt som kallas en “grundregel” hos de flesta som odlar tobak, då jag själv snusar ngt som isåfall kan sägas vara omoget. Min omogna tobak är ju isåfall ett mirakel då den smakar betydligt mycket bättre än kommersiell och “mogen” tobak.
Nu hjälpte jag dig lite, så hoppas det blev lättare. Annars får du väl så lite fredliga liljor
Tack för trevlig läsning Björn
Fin sammanfattning av odlingssäsongen och fina filmer
Alltid givande med era bloggar
Med venlig hilsen Hasse
Tusen tack själv Hasse! För att du läser, tittar och alltid har något positivt att säga till alla andra som kämpar på med sina tobaksodlingar eller hemtillverkning av snus 😀