2019 har nog varit det första år jag egentligen kan kalla ett riktigt snusår. Efter en långsam inledning i sedvanlig vinterdvala planterade jag i mitten av Mars fröer till de tre tobakssorter jag bestämt mig för att ha i årets tobaksodling: Virginia Gold, Golden Burley och Shirazi. En sorts Virginia, en Burley och en Oriental – den heliga treenigheten inom munsnusets själsliga församling så att säga.
Eftersom det här var mitt andra år som tobaksodlare nästan fördubblade jag antalet plantor från 12 till 23 i tobakslandet, men har efteråt förstått att också det är alldeles för lite när man aldrig låter läppen vila från en pris längre än fem minuter. 2020 får jag helt enkelt lägga in ännu en växel om jag vill kunna snusa hemodlat på heltid.
Jag gjorde i alla fall snus av fjolårets ynkliga skörd och kunde för första gången lägga in en hemgjord prilla av tobak från frö till planta till färdigt tobaksmjöl. Och ‘Grufstugans no.1’ var en fantastisk upplevelse av Virginia och Bondtobak.
Mitt andra egna snus var mest menat som ett skämt inför den legendariska snusträffen i Åfors i August. Det gjorde jag på enbart dåligt torkade blad av grön Virgina och Bondtobak som smaksattes med mörk rom. Märkligt nog blev det enligt mig och flera andra ett fantastiskt gott snus, men då hade det redan dömts ut på förhand via namnet ‘Rövstugan’…
Till årets snusträff åkte jag med några andra tobaksodlare jag inte kände sedan tidigare, men som blev nya riktigt goda vänner. Det är det som är så fantastiskt och unikt med hela snusgemenskapen i stort, alla människor man kommer i kontakt med är grymt trevliga och all kunskap de har delar de frikostigt med sig av.
Jag röjde också upp på loftet vid stugan för att kunna använda det till torkning av tobak. Det fungerade bra, men på det hela taget är det lite knepigt att ha inte ha sin tobaksodling där man bor. Det blir mycket pendlande med bil och eftersom Grufstugan saknar både rinnande vatten och elektricitet blir det mycket jobb med att släpa vattendunkar. Man är också helt beroende av vädrets makter under torkprocessen och nästa år tänker jag så tobaken en månad tidigare och chansa med utplanteringen redan i Maj för att om möjligt ha mer tid på mig med skörden. Jag får väl se till att ha reservplantor om frosten tänker jävlas med mig helt enkelt.
Hösten har jag ägnat åt att prova flera olika snussatser som jag smaksatt och experimenterat med och i december blev jag tillfrågad om jag ville skriva lite betraktelser om snus och tobak här på Kungssnus hemsida. Naturligtvis ville jag det och jag har redan lagt upp mina första texter.
Denna söndagsmorgon har jag vad som troligen är 2019-års sista snusbak på gång i tryckkokaren. Drygt 300 g tobaksmjöl från en slarvigt uppmärkt påse med enbart “Virginia” som information (jag är ganska, men inte helt säker på att det är från själva snussatsen Virginia) och ca 200g Burley bladmjöl typ WRH (en ganska nikotinstark jävel) blandat med 2,5 dl oansenligt kranvatten från Orminge, 2,5 dl någorlunda märkvärdigt vitt vin från Frankrike, samt havssalt och rostad Amerikansk ek.
Tanken är att jag efter svettningen ska prova att ha i lite “chaga” (dubbelextraherad sprängtickatinktur) som jag fått av Lena, en av de nya vännerna från resan till snusträffen i somras. Det här med att tillverka snus blir ju så klart inte alltid riktigt som man har tänkt sig, men det blir garanterat alltid intressant.
