Den här gången tänkte jag skriva några rader om att faktiskt göra snus i stället för det vanliga malandet om mina tillkortakommanden som tobaksodlare i allmänhet och människa i synnerhet.
Det slog mig plötsligt att det kunde vara ett rimligt ämne att ta sig an med tanke på att jag faktiskt har fått äran att blogga för världens i särsklass bästa leverantör av tobaksrelaterade produkter. Åh vad spännande med ett recept på ett unikt och helt nyskapande snus tänker kanske en och annan, men det vete fan. Hur som helst börjar vi inte riktigt där.
När jag plockar fram min tryckkokare beror det oftast inte på att jag har ont om snus hemma utan på att jag vill prova en ny smaksättning och/eller någon tobaksblandning jag inte provat förut. Samtidigt drar den ännu viktigare processen med att klura fram ett lämpligt namn till slutprodukten igång hos en barnslig jävel som mig själv.
Eftersom jag av någon anledning ännu inte provat Kungssnus lågprisvariant Lucky Price var det så klart hög tid för det. En bättre snusmakare till människa som dessutom utrustats med en gnutta tålamod hade gjort den helt enligt manualen för att först skapa en egen bild av just den snussatsens egenskaper, men jag är självklart mycket sämre än så.
Jag gör nästan alltid snus på 500 gram tobaksmjöl eftersom det blir aningen mindre bortslösad tobak när jag tänker fel, vilket händer med viss regelbundenhet. Eftersom det var Lucky Price som skulle utforskas fick den åtminstone utgöra basen i både det blivande snuset och valet av dess namn.
Jag började som vanligt ned att tänka orden, i det här fallet Lucky Price. Och sedan bara Lucky, som i Lucky Luke, seriefiguren som drar snabbare än sin egen skugga, därifrån vidare till jedimästaren Luke Skywalker och kraften, the force…. Nja, tillbaka till cowboys, kanske Luke Macahan, den snygga brorsan i tv-klassikern om familjen Macahan? De hade väl revolvrar hela bunten eftersom de levde på prärien och vänta lite, hette inte en platta av The Beatles just revolver? Men nu kände jag att jag hamnat lite för långt ifrån Lucky Price och Lucky Luke. Lite franskt uttal då? Lucky Löök, Löök, lôk, Lucky Lök? Nästan som lok. Ett tåg. På perrongen finns ju ibland en stins, en lirare i uniform som viftar med sina röda och gröna spadar. Stinssnus? Snusstinsen? Prins, prinsen, prinskorvsnus, korvsnus? Nej, det kändes inte helt bra. Men Konduktör? Eller en låtsasfransk konduktör, en Conductôr? Japp, där satt den! Namnet fullkomligt stinker överklass, det låter närapå som ett aristokratiskt snus ju?
Tänk vilken förvandling tobak kan genomgå under resan mot att bli snus. Från att saluföras som ett lågrissnus för arma fattiglappar (som mig) eller rejäla arbetargrabbar och arbetartjejer (som er) till ett snobbigt finsnus för daytraders med garderoberna fulla av kemtvättade bomullsskjortor av olika exklusiva fabrikat. Eller till och med för både och.
Snuset då, hur blev det med det? Tackar som frågar, det blev ett riktigt fint snus som smakar ungefär som kakbottnen i en god tårta. Det här var det jag hade i en 500-gramsladdning Conductôr:
350 g Lucky Price
50 g KS Virginiasats
50 g Virginia bladmjöl typ 1
50 g Havanna bladmjöl typ 1
20 g Rostad fransk ek (hård)
66 g Havssalt
80 g (2/3 KS Grundarom)
37 g Natriumkarbonat
1,5 dl rom
Jag försökte också räkna ut nikotinhalten på det färdiga snuset med hjälp av information om de olika sorternas tobaksmjöl och kom fram till 1,2 % ungefär, med största sannolikhet har jag räknat fel eftersom jag alltid varit usel på matte. Men det blev i alla fall ett gott snus.
P.s. Det ÄR faktiskt sant att tobaksplantor inte gillar kyla och frost det minsta, men det tar vi i nästa blogg.
Helt underbart att få en inblick i hur din hjärna jobbar 😀
Tack Lena! Det här är också ett bra sätt för MIG att få en inblick i hur min hjärna jobbar 😀
Associationövningar ägnar jag mig också mycket åt.
Bra för hjärnan tror jag.
Haha, jag tror det också Anders!