Odla tobak genom att killgissa. Del 3

Resan mot egenodlad tobak fortsätter med den tredje delen av den här personligt vinklade och subjektivt enögda odlingsguiden. Nu skall vi kavla upp ärmarna på brottarlinnet och så smått börja gå till handgripligheter.

Fröer från de sorter man tänkt odla skall i jorden, eller rättare sagt på jorden. Tobaksfrön är nämligen ljusgroende och skall varken petas ner i jord eller täckas av jord. Exakt när man bör så beror lite på hur gott om plats man har hemma och var man bor i landet. Nästan ingen tobakssort tål minusgrader och de blir inte bara lite hängiga om de utsätts för frost, cellerna i bladen stendör.

Följaktligen måste man vänta tills man är säker på att det inte blir fler frostnätter innan man sätter ut sina plantor och där jag odlar (utanför Gnesta i Södermanland) verkar det oftast inträffa i slutet av maj. I alla fall har det gjort det sedan 2018 då jag för första gången ens intresserade mig för den sortens väderfenomen och började tycka det vara värt att notera tidpunkten.

Jag har hört att det kan fungera att täcka plantorna med fiberduk någon enstaka frostnatt, men det har jag inte provat ännu. Inte för att jag inte är nyfiken på det, mest för att jag var lite sent ute i våras och alla fiberdukar redan var slutsålda över allt.

Tack och lov har jag aldrig behövt uppleva att hela tobaksodlingen fryser ihjäl, men eftersom jag helst vill uppleva svaret på de flesta frågor själv (den oemotståndliga förstahandserfarenhetens empiriska evangelium) satte jag det här året ut några tobaksplantor redan helgen innan de övriga då risken för frost fortfarande var stor.

Det visade sig att det som sägs om tobakens dåliga relation till frost stämmer bra även enligt min egen enklare forskning.

Jag vet att det finns odlare som gamblar lite eftersom de vill få plantorna i jorden tidigt, och att några av dem till och med har en extra uppsättning plantor redo i reserv om det skulle skita sig.

Anledningen till att man vill få ut tobaken tidigt beror inte alltid på iver och otålighet, utan även på att man vill att den ska breda ut sitt rotsystem så snabbt som möjligt så att den kan börja växa och förhoppningsvis mogna lite tidigare.

Jag planerade också för det här i år, men för mig handlade försöke om att jag inte har någon plats att kurera bladen på där jag kan styra temperaturen. Helst skulle jag vilja vara klar med kureringen innan höstkylan slår till, så fort det blir kallt går nedbrytningen av det beska, gröna klorofyllet genast mycket långsammare. Men jag är knappast varken den första eller sista tobaksodlande idioten som tror att han ska kunna överlista väder och vind, fotosyntesen och självaste moder jord i ett av världens nordligaste klimat.

Sen upplever jag att sannolikheten för mögel ökar när det blir kyligt och rått ute och bladen riskerar (återigen) att bli förstörda av den lömska frosten. Den kommer inte så bra överens med skördade tobaksblad som fortfarande har vätska kvar i sig heller nämligen.

Tobak som förstördes av mögel i Oktober 2020.

Jag hade inte dubbla uppsättningar tobaksplantor att chansa med eftersom det även det innebär dubbelt så mycket jobb (vilket jag skapar åt mig själv tillräckligt ofta på andra sätt i alla fall) att plantera ut allt en gång till om chansningen inte går hem. Min plan var att få plantorna och rötterna så långt framme i sitt tillväxtstadie som möjligt innan de skulle ner i jorden.

Det lyckades jag faktiskt bra med genom att så i mitten av februari och sedan kontinuerligt plantera om dem i större krukor för att ge rötterna utrymme, så redan i juli kunde jag skörda rätt mycket och de första större lassen torkad tobak lades i kartonger i Augusti.

Har man tillgång till ett garage eller en uppvärmd bod, samt kanske till och med en luftfuktare kan man verkligen ta det lite lugnare. Och ärligt talat kommer man ändå inte att se någon större skillnad på en planta som var liten och en som var stor vid utplanteringen längre fram på sommaren.

Det jag inte riktigt hade tänkte igenom i förväg var dock att stora plantor även tar större plats och att gott om plats kan det vara ont om när man bor i lägenhet.

Även om man har en balkong.

Tobaksfröer är pyttesmå och man kan lätt få för sig att det gått hål i påsen man har framför sig. Den skulle ju innehålla hela 50 fröer men ser ändå nästan tom ut?

Jag har provat lite olika sätt att så och för det mesta har det slutat med att jag fått göra onödigt extrajobb. Ibland tror jag att jag tänker väldigt rationellt, men så är sällan fallet.

Jag hade bestämt mig för att odla ungefär trettio olika sorter och i våras investerade jag i ett större pluggbrätte. Fördelen med pluggbrätten är att de spar plats i början på säsongen om man till exempel har dem i en haschgarderob. Det nya brottet hade 7×12 rader med totalt 84 små fyrkantiga hål som jag fyllde med såjord och sprayade ordentligt fuktig med vatten från enblomspruta. Jag siktade på att driva upp 2-6 stycken av varje sort och utsprungsplanen var att högst ett eller ett par av de mikroskopiska fröerna skulle hamna i varje hål och att sedan gallra bort där det kommit upp flera.

Jag strödde ut några frön på ett vitt A4-papper som vikts på mitten för att lättare kunna sikta och sedan duttade jag försiktigt med fingret på pappret för att få fröerna att röra sig. De rader som låg intill de som skulle ha fröer tejpade eller täckte jag för med linjaler, skärbrädor och kartongbitar så att det skulle bli rätt. Förargligt nog visade det sig att inga fröer grodde i vissa rutor, medan det i andra av rutorna i raden intill ploppade upp hela gäng små plantor.

Jag tänkte låta Charles Darwins “survival of the fitest” gälla och gallra bort de stackare som såg lite klenare ut från start (jag tror inte att det verkligen spelar någon större roll, men ändå) och om det fanns fler än en bra kandidat i samma ruta flyttade jag försiktigt överskottsexemplaret till en ruta där ingenting hade grott genom att använda baksidan av en tesked som spade. För säkerhets skull bytte jag  även ut och kasserade den mer eller mindre oanvända såjorden, man vill ju inte att någon trögstartad rackare av fel sort under en annan identitet dyker upp där i ett senare skede.

Jag fick så klart flytta alla pyttesmå lappar med sorternas namn som jag hade tejpat fast vid varje fack och som lite snöpligt nästan blev oläsliga med tiden eftersom fukt från blomsprutans vatten tydligen gör så med papper och tusch alldeles oavsett om man har tejp över eller inte.

Någon gång i april när det hela började se bra ut insåg jag att de rätt snart skulle behöva flyttas över till större krukor. Då var jag redan halvvägs till en tobaksrelaterad utbrändhet av alla timmar med omständigt småpillande och lite trött på att odla tobak.

Beslutet att numrera raderna 1-8 och A-H som ett slags sänka skepp-spel och skriva ner vilken tobak som växte på t. ex C4, C5 osv underlättade betydligt och jag borde nog gjort så redan från början.

Tyvärr fick jag i ett infall också för mig att jag skulle ta mitt odlande in i dataåldern och började skriva ner all information jag hade om sorterna i ett Microsoft Excel-dokument. Eftersom jag aldrig hade använt Excel tidigare och inte behärskade det försvann ännu fler timmar på det sidospåret. Med facit i hand hade det lätt kunnat undvikas om jag bara hållit mig på min egen nivå – att arbeta med papper och en vanlig penna.

Nåväl. I år tänker jag hur som helst “bara” odla 10-14 tobakssorter, men jag jag rekommenderar ingen att odla mer än två, tre, eller fyra olika om man vill hinna ha lite koll. Tänker man ändå blanda rubbet direkt vid skörd kan man naturligtvis ha både 50 och 100 plantor, alla av olika sorter.

Baserat på de erfarenheter jag gjort fram till nu och som nämnts i den här texten är det här min nuvarande plan inför nästa år. Den lär sannolikt behöva revideras med tiden, men man måste faktiskt ha en plan damm it!

Förodling säsongen 2021:

Sådd helgen 5-7 Mars.

Jag skippar precisionsskyttet i pluggbrättets små rutor i år och strösslar ut frön i vanliga normalstora plastkrukor som jag märker upp efter sort med märkpenna på en bit maskeringstejp. Täck alltså inte över fröerna med jord, men ge dem en dusch med sprayflaskan varje dag så att jorden inte torkar ut. Jorden får gärna vara helt genomdränkt med vatten innan, men vattna inte direkt på efteråt, spraya med blomspruta.

Sedan täcker jag krukorna med gladpack för fuktbevaringens skull som jag pickar några hål i för att inte stänga ute syret. Plasten håller sig bättre på plats med hjälp av gummisnoddar runt om. Mina krukor flyttar in i hasch-garderoben ca 20-30 centimeter från ledlamporna som helst ska avge minst 1000 lumen.

Till detta behöver jag ha:

Tobaksfröer

Lika många vanliga blomkrukor i plast på ca 1 liter som antal tobakssorter jag tänker odla.

Maskeringstejp eller Klisteretiketter

Spritpenna

Såjord

En blomspruta

Gladpack

Gummisnoddar

Brickor (typ skolbespisning) i metall, plast eller vattenavstötande trä att ställa krukorna på.

Om jag behöver bygga en hasch-garderob behöver jag:

Frigjord plats i en del av garderob

Tre stycken “lampsockel med lampsladd” (finns billiga på bl.a Clas Ohlson).

Tre stycken ljusstarka ledlampor (IKEA har en som heter LEDARE och kostar 59 spänn som är bra och bland annat Bauhaus har schyssta kompaktlysrör som heter Osram ledstar (E27 1160 lm 20W.)

Tre krokar med skruvgänga att hänga lampsocklarna i.

Sådärja, då var sådden avklarad. En del sorter gror på någon vecka, andra behöver två eller tre veckor på sig. Ha tålamod och lyft på plasten över krukorna dagligen, lufta och spraya lite vatten om det behövs. Jorden ska inte vara torr, men heller inte dränkas i vatten. Jag misstänker att några av mina sorter aldrig tog sig eftersom de ruttnande av för mycket vatten även om det kan ha berott på annat också.

Med brickor eller liknande som kan fungera som vätskeuppsamlande blomfat kan man tillföra plantorna vatten underifrån efter ett tag, vilket sägs ge starkare och stabilare rötter eftersom de då måste söka sig själva dit. Ärligt talat brukar jag oftast glömma att vara militäriskt disciplinerad och enbart vattna underifrån, men tro det eller ej, jag har aldrig upplevt någon skillnad på rötterna oavsett hur man gör. Dock säger många ändå att det är jättebra och det är ju inte så jobbigt att följa det rådet om man kan, bara utifall att.

När de små tobaksplantorna växt sig lite större och utvecklat sina första blad flyttas de över till egna boningar.

Nästa år skippar jag pluggbrättet och planterar om dem till lite större men fortfarande relativt små (fyrkantiga krukor är generellt mer praktiska eftersom ingen yta går förlorad när de står intill varandra) planteringskrukor (som finns i 30-pack för en billig peng på t.ex Jula) och längre fram i ytterligare större. Det går vi igenom i den här manualen för entusiastiska virrpannors fjärde del.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *