Kulor, krut och kardäser.

Jag vill gärna vara en som håller vad jag lovar och eftersom jag lovade att återkomma angående mitt luktsnusprojekt gör jag det nu. För någon vecka sedan sprayade jag som sagt några blad av torkad Burleytobak från förra sommarens odling med två olika sorters sprit, den ena smaksatt med fänkål och den andra med granskott. Sedan malde jag bladen till fint damm för att ha som luktsnus. Tyvärr var det svårt att känna någon tydlig smak eller doft på luktsnuset, så jag bestämde mig för att dränka den malda tobaken helt i sprit i stället.

Efter något dygn såg det ut som intorkade rester från ett chokladpuddingsbonanza. Jag funderade på om jag kanske kunde sälja den bruna skivan som hasch nere i mitt lokala förortscentrum, men det stannade vid en tanke. Det var nog lika bra. I stället väntade jag ytterligare någon dag innan jag skrapade loss snuskakan och gav den en omgång med morteln vilket gjorde att luktsnuset återfick sin finmalda form. Nu fanns här en tydlig doft och näsupplevelse av kryddningen så detta sätt verkar helt klart fungera bäst. En intressant grej med luktsnuset är att jag faktiskt upplever en liten kick när jag snusar upp det i näsan. Man piggnar liksom till och känner sig mer alert nästan omgående.

Och nu kan jag äntligen få användning för min farfars farfars gamla snusdosa.

Varje gång jag får besök hädanefter tänker jag erbjuda min gäst en liten luktpris redan i farstun.

För ett tag sedan såg jag en bild på en så kallad kardus i någon Facebookgrupp. En kardus är en glasburk med årgångssnus och den stora tobaksmonopoljätten kostar på sig att använda munblåsta kärl från till exempel Orrefors till sina karduser, men en brevbärare och hemmafixare som jag själv får leta billigare vägar.

Av en slump upptäckte jag att en viss sorts majonäs var förpackad i glasburkar formade som tunnor och jag slog till direkt. Monopolet kan behålla sina karduser, kardäsen är kommen.

När jag tömt över ungefär fyra kilo majonäs i mindre estetiskt tilltalande burkar fick jag hjälp av min fantastiska fru att klä kardäsernas lock med granbark och att måla det som fortfarande syntes av locket i en mer träfärgad nyans. Därefter steriliserade jag kardäserna med kokande vatten och fyllde dem med olika sorters snus jag kokat ihop under nyårshelgen. Tanken är att de skall lottas ut bland besökarna på nästa snusträff hos Kungssnus i Åfors.

Några snusblandningar är gjorda av finfint tobaksmjöl från allas vår favoritleverantör och några är gjorda på tobak jag själv lyckats odla fram vid Grufstugan på Mälby Säteris domäner utanför Gnesta. Av egen tobak har jag bland annat gjort ’Grufstugans Orientexpress’. Då jag tidigare provat att ha i orientaltobak som Prilep eller den Shirazi jag odlade själv i somras har de tagit över för mycket i smak även i liten mängd och jag har faktiskt till och med lite svårt för den orientalsmaken. Många skulle kanske prova att minska andelen orientaltobak ytterligare i blandningen, men jag ångar på med min vanliga allt-eller-inget-metod. Som en cyberattack där man överbelastar en hemsida ungefär. Alltså gjorde jag ett snus på enbart Shirazi.

Eftersom det är en populär iransk sort ville jag göra snuset ännu mer iranskt och då är det saffran som gäller. Min förra chef var iranier och jag hade kvar riktig saffran hon köpt på någon marknad i Teheran hemma. Den hällde jag ner i en halvflaska kvalitetsvodka från Polen och lät stå och dra några dagar. Jag minskade mängden vatten innan värmebehandlingen så att jag kunde vräka på rejält med saffransvodka när jag konsistensvispade snuset. För att ’Orientexpressen’ inte skulle bli allt för ensidigt persiskt nationalistiskt skvätte jag som avslutning även i några centiliter 57%-ig rom från Costa Rica. Det känns alltid bra att förena världsdelar. Jag gissar att det här snuset behöver lagras en tid med tanke på all alkohol, men de första tjyvnyporna jag provsmakat redan lovar riktigt gott. Tydligen försvinner den aggressiva orientalsmaken helt vid överdosering av denna tobakssort och polskt brännvin. Fram träder i stället en unik smakupplevelse med brisande vindar från orienten.

11 kommentarer för “Kulor, krut och kardäser.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *