Prillan bakar folk samman

Medskick från min första snusträff 2018.

Tobak är socialt. Jo, faktiskt. Och då tänker jag inte i första hand på det där rökargänget som finns på de flesta arbetsplatser. Rökarna som gruppvis reser sig, drar på sig ytterkläderna och går om knuten i ur och skur för att inandas sitt nikotin tillsammans. Det blir en speciell gemenskap i de här gängen som vi ickerökare inte får ta del av. Vi som intager vårt nikotin via snus kan ju göra det i farten medan vi jobbar. Vi har inte samma strapatspräglade ”vi-mot-dem”-känsla som rökarna.

Men. Det finns en alldeles unik gemenskap som vi snusare kan bli en del av. Hemmastånkarnas egen familj.

Att stånka snus betyder att själv framställa sitt snus av mald råtobak och diverse tillsatser. Tobaken kan vara köpt eller hemodlad. Bakningen kan ske i ugn, tryckkokare eller genom annan värmebehandling.

Hemmastånkare över hela landet har virtuell kontakt i olika sociala medier men även fysiskt på snusträffar. 

För ett par år sedan började jag ge mig in i den virtuella snusbakargemenskapen i olika sociala medier. Det tog ett litet tag att vänja sig vid alla nya begrepp som konsistens, knådning och lagring men även samtalstonen stånkare emellan. Bakom den lite grabbiga och skämtsamma jargongen upptäckte jag dock ganska snabbt en varm och stöttande gemenskap. Alla hjälpte varandra, svarade tålmodigt på nybörjarfrågor och berömde varandra när de bytte dosor för provsmakning. Jag insåg att denna gemenskap var en omistlig del av en hemmastånkares vardag. Tobak är socialt.

Och snusträffar, vad är det? Jo, det är när minst två, men oftast flera, snusare träffas allt från en timme till flera dagar, provsmakar varandras hemmastånkade snus och utbyter tips och erfarenheter. Tobaken blir då en kontaktskapande faktor. Alla blir medlemmar i den stora snusfamiljen.

Min första snusträff var för knappt två år sedan. Då var jag färsk som snusmakare, jag kände ingen annan hemmastånkare och jag var ganska nervös. När jag klev in i huset hade de andra redan kommit. 14 skäggiga karlar. Och så lilla jag då. Vad tusan jag hade gett mig in på? Hur tänkte jag?

Men allteftersom dagen gick visade sig dessa skäggiga karlar vara världens snällaste. Vi snusade och snusade. Vi pratade och pratade. Jag fick svar på en massa saker jag hade undrat över. Jag fick även en inblick i tobaksodling och malning. När vi åt middag och jag efter maten skulle lägga in en prilla öppnade jag helt automatiskt dosan under bordet som jag brukade. Men så insåg jag plötsligt: Här är alla lössnusare. Här är det ingen som störs av doften eller smulorna. Jag var hemma!

När jag åkte därifrån längtade jag redan till nästa snusträff. 

Men det skulle dröja över ett år innan jag kom i väg på nästa träff, denna gång i Kungssnus lokaler i Åfors. Under den tiden blev diskussionerna i sociala medier en allt viktigare del av mitt snusliv. Medlemmarna blev som vänner, trots att jag bara hade träffat en handfull av dem. 

Snusfamiljen råddade så att jag fick lifta med ett gäng från Stockholm. Nya okända, skäggiga karlar. Hur ska detta gå? Återigen: Tobak är socialt. Tre av oss var både tobaksodlare och hemmastånkare och började omedelbart dela erfarenheter med varandra. Efter en hel dag i samma bil var det som att vi hade känt varandra i flera år. Och vi håller kontakten fortfarande.

I Åfors träffade vi 60 snusare till, inklusive den trevliga och gästfria Kungssnuspersonalen. Ja, det var ju som att träffa släkten. Välkända ansikten från profilbilder i sociala medier. Eller välkända namn där personen bakom de mer skumma profilbilderna plötsligt fick ett ansikte. Kramar, glada hälsningar ”Nämen hej, är det så där du ser ut?”.

Och det är det här menar när jag påstår att tobak är socialt. Personer i olika åldrar, från olika delar av Sverige, med olika politiska åsikter, olika musiksmak och olika yrken träffas över en prilla och blir vänner.

Det här har jag även börjat sprida bland vänner och bekanta. Jag har haft stånkningskurs för ett par vänner. Jag har genom en lokal förening arrangerat visning av hur man odlar och mal tobak. Och jag har fått flera bekanta att själva börja odla. Snusfamiljen växer ständigt.

Tobak är socialt.

Fler inlägg av Lena Gidlöf

2 kommentarer för “Prillan bakar folk samman

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *