Av hönsskit är du kommen

Odlat har jag gjort i många år. Grönsaker, bär, frukt, blommor och kryddor har jag dragit upp, skördat och berett till olika användbara saker. 

För några år sedan gav jag mig i kast med tobaksodling med målet att göra snus av det. Första skörden blev det inte mycket med. Jag hade inte satt mig in vad dessa plantor kräva. Nåväl, jag ägnade en vinter åt att ta reda på det via böcker och grupper på sociala medier. Våren 2018 fick jag tobaksfröer av en snäll odlare och sedan var det i gång.

Tobaksfröet är pyttelitet. Nej, mindre än pyttelitet. När man sår tobak lägger man fröna ovanpå jorden eftersom de är ljusgroende. Sedan vattnar man sådden genom att varje dag spraya med vatten ovanpå alltihop. 

När fröna väl har grott och plantan börjar växa är även den mindre än pytteliten. Då är det dags att börja vattna även underifrån genom att hälla vatten på brickan som krukorna med plantorna står på. Detta är mycket viktigt för att uppfostra plantorna att skicka sina rötter nedåt i jakt på vatten. När man sedan planterar ut dem i landet fortsätter rötterna att växa nedåt, vilket gör att plantan blir stadig, lättare klarar hårda vindar och kan tillgodogöra sig fukten och näringen i marken.

Våren 2018 övergick i försommar, plantorna växte, det blev allt varmare och ljusare. Jag anlade ett helt nytt land i trädgården. Eftersom det skulle vara rätt stort orkade jag inte gräva utan körde latmansmetoden genom att odla ovanpå gräsmattan. Jag täckte en rektangulär yta med gamla pappkartonger och tidningar. Ovanpå detta lade jag tång, kompost, gamla löv, hästskit och hönsskit och sedan jord ovanpå alltihop. Jorden var sållad åkerjord från ett område där det skulle byggas villor. Den var inte så näringsrik men lucker. Det är viktigt för att rötterna på tobaksplantorna ska kunna växa ordentligt. 

Så en dag i slutet av maj var det äntligen dags för utplantering. Jag har alltid trott att järnnätterna med frost alltid kommer i början av juni. Men jag lärde mig av en odlarkompis att den kritiska perioden är fullmånenatten närmast före midsommar. Den kan infalla någon gång mellan slutet av maj och precis före midsommar. Och har det hunnit bli tillräckligt varmt så är det ändå ingen fara.

Det blev nästan 50 plantor av fyra olika sorters tobak. Mitt nya land räckte inte till utan jag fick sno en del av potatislandet också. Först krattade jag ihop jorden till långa, parallella bäddar. Sedan gjorde jag två rader av gropar i varje bädd, i sicksack så att det blev bra plats för plantorna. I botten på varje grop lade jag en näve extremt närproducerad (cirka 7,5 meter från landet) hönsskit och öste på ett par liter vatten. Sedan plockade jag bort de allra nedersta bladen på plantorna, satte en planta i varje grop, föste in jord mot stammen och tryckte till lätt. 

Nu var det bara att vänta. Och vattna. Och ta reda på fakta inför nästa steg. Sommaren 2018 var ju extrem på många sätt. Det var tropiskt varmt och det regnade nästan ingenting. Men tobaksplantorna frodades. Jag gödslade med hönsskit blandat med vatten. Jag plockade tjuvskott. Jag vattnade (med ständiga skuldkänslor på grund av torkan). Jag halshögg de flesta plantor strax under toppen, för att de inte skulle gå i blom utan i stället skicka all växtkraft till bladen. Jag fick ovärderlig hjälp av andra tobaksodlare via sociala medier (tack alla!).

Några tråkiga saker drabbade odlingen. 1. Grävlingarna bökade i landet på jakt efter mask. Det förstörde några plantor. Min snälle make byggde staket runt hela landet. 2. Jag hade ännu inte lärt mig hur viktigt det var med undervattning av plantorna, både så länge man driver upp dem inomhus och när de står i landet. Jag vattnade med vattenspridaren, vilket gjorde att bara det översta jordlagret blev blött. Då sökte sig rötter inte nedåt, plantorna blev ostadiga och flera av dem välte när det blåste kraftigt. Jag lärde mig att punktbevattna varje planta genom att köra ned vattenslangen ända ned till rötterna.

Plantorna växte. Och växte. Jag hade ingen aning om att de kunde bli så höga och få så stora blad. De högsta plantorna var till slut nästan 3 meter höga och de största bladen nästan 1 meter långa.

Jag var extremt stolt och poserade malligt tillsammans med mina monsterplantor på bilder i sociala medier. Vi blev upphovet till ett reportage om tobaksodling och snusbakning i en veckotidning.

Hösten kom och det blev dags att skörda. Bladen ska helst mogna och bli gula på plantan, men eftersom säsongen i Sverige är för kort för det måste man sköta den processen på annat sätt. Bladen måste in före första frosten. De gröna bladen läggs i buntar om cirka 25–30 blad, ”mage mot mage och rygg mot rygg” och viras in i lakan och filtar för att det ska bli varmt. Buntarna ska plockas om varje dag för att bladen inte ska börja mögla. Om det regnar när man plockar in bladen måste man låta dem torka först innan man sveper in dem, annars ruttnar de.

Det tar en eller två veckor för bladen att gulna inne i sin bädd och sedan ska de hängas på tork. Jag kör metoden där man skär ett snitt i mittnerven och sedan trär upp bladen på käppar som jag hänger upp i taket. Fortfarande ska de hänga ”mage mot mage och rygg mot rygg” med ett litet avstånd till bladet intill. Vartefter bladen blir brunare och torrare föser man ihop dem tätare. De ska inte torka för fort men heller inte så långsamt att de möglar.

Skörden 2018 var till slut torr och packad i stora flyttkartonger, en för varje sort. När jag vägde den torra tobaken och räknade om det till snusdosor dividerat med antal plantor så visade det sig att varje planta hade gett tobak till nio dosor snus. 

Jag började så småningom mala tobaken. Först knölade jag ned bladen i en mixer och körde i korta intervaller tills bladmassan hade malts ned till ett pulver. Sedan silade jag pulvret. Kvar i silen låg stenhårda bitar av bladens mittnerv. Dessa malde jag i en spannmålskvarn. Man ska egentligen lagra tobaken i ett, helst två år innan man bakar snus på den. Detta för att smakerna ska utvecklas färdigt. Men jag kunde naturligtvis inte hålla mig. Julen 2018 bakade jag nervöst den första riktiga satsen snus av min egen tobak, odlad på rätt sätt. Jag ville ju veta om det var någon idé att odla nästa år också eller om jag skulle ge upp alltihop. 

Jodå, det var värt det, så jag har fortsatt att odla och utökar ständigt antalet plantor. Målet är att bli helt självförsörjande på tobak. Eftersom mina plantor blir så stora räknar jag kallt med att 75 plantor räcker.

Hur det smakade? Det spar jag till ett annat blogginlägg.