Alla sätt är bra utom de dåliga

Som snusmakare har man en outtömlig källa till kunskap och inspiration i andra snusmakare, något jag skrev om i mitt förra inlägg. Ibland får man lite vaga tips om något som man sedan gör sin egen variant på. Såsning är en sådan sak.

Jag har förstått att såsning främst används till piptobak och tuggtobak, det vill säga att man lägger tobaken i blöt ett tag i något smaskigt. Förr i tiden använde man tydligen denna metod även vid snustillverkning. Om jag tantgissar så handlar det om att man vill få smakerna att tränga in ordentligt i tobaken och samtidigt få tobaken att bättre släppa ifrån sig sin egen smak. Marinad och tinktur på en gång.

Vid min första snusträff för några år sedan fick vi smaka ett magiskt gott snus av en av mina snuskompisar. Han beskrev hur han hade gjort det, och det var någonting med att lägga i blöt och lägga i press.

Jag har sedan experimenterat lite med något liknande några gånger när jag har bakat snus på min egenodlade tobak. Härom dagen var det dags igen.

Jag började med själva ”såsen”: Lite sprit, lite vin, salt och något sött. Detta värmde jag tills det precis började koka.

Så tog jag fram lite olika sorters tobak som jag hade ”strippat”, det vill säga skiljt från mittnerven. Jag tog en näve av varje sort och blandade ned i såsen. 

Eftersom en del av tobaken är gröntorkad, och därför måste baka lite längre, hällde jag hela sörjan i en låda, stoppade lådan i en stekpåse och lät baka i ugnen något dygn. På det sättet får det den extra tiden och kan sedan gå med i ett vanligt snusbak med mald tobak. Så den här metoden blir ett slags kombination av såsning och långbak. Två flugor på smällen samtidigt. Långbak i lägre temperatur är ju också ett sätt att få ut mer smaker.

Efter bakningen silade jag av såsen och sparade den.

Och så var det dags för själva pressningen av den såsade tobaken, som nu såg ut som någon sorts komocka. Jag har ju inte någon snitsig tobakspress, så jag fick pussla ihop allehanda saker från köket.

Tro inte att jag vet vad jag håller på med, för det gör jag inte. Jag har ingen aning om hur länge man bör såsa tobaken. Jag har ingen aning om hur länge den ska ligga i press. Dessutom kan jag ju inte öka trycket. Man kanske kunde använda en gammaldags växtpress?

Efter att tobaken legat i press ett drygt dygn vägde jag upp ytterligare några hundra gram bladmjöl och mittnervsmjöl, blandade i den såsade, förbakade tobaken samt den sparade ”såsen”, och bakade alltihop i ugnen i typ ett och ett halvt dygn. 

Sedan vispade jag i kaliumkarbonat och slängde in lådan i ugnen igen. Jag tycker att kaliumkarbonaten går in bättre i snuset om man låter det baka i ugnen och det blir också snusbart lite tidigare.

Ett halvt dygn senare tog jag ut snuset och knådade i lite rök, lite mer vätska samt propylenglykol och glycerin. Jag avslutade som vanligt med elvispen. Sedan ned i lådan igen. Nu ska snuset stå ett tag tills det har slutat vara frätigt. Då kan jag knåda igen, provsmaka och kolla om det måste i mer smak och mer vätska.

Det här onödigt omständliga sättet att framställa snus är kanske inget för den otålige, eftersom processen tar åtskilliga dagar.

Det är heller inget att hålla på med när det börjar sina i snusförrådet och det är bråttom att få fram nytt. Men när du är baksugen, trots att du redan har så du klarar dig, då kan det vara kul att experimentera.

(Och: Nej, det är inte lokalproducerad sprit i dunken på den översta bilden. Det är vanligt vatten. Alla luttrade skärgårdsbor fyller alltid ett gäng vattendunkar när det blåser eller snöar mycket ute.)

2 kommentarer för “Alla sätt är bra utom de dåliga

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *