Tobaksplantan är som bekant den viktigaste växten vi har här på jorden eftersom det är den vi gör vårt snus av. Jag är osäker på om den räknas som ett grundämne, men om inte borde den göra det. Som jag nämnt i tidigare inlägg kan man odla sin tobak själv, men det förutsätter att man har utrustats med ett stort tålamod och har väldigt mycket fritid.
Tobaksodling har som allt annat sina sidor, flertalet angenäma, men också några aviga. Utplanteringen kan bli försenad eftersom annat i livet måste prioriteras, frost eller mördarsniglar kan förstöra de späda tobaksbladen och plötsliga nödlägen som tvingar en helikopter att landa i trädgården kan göra stor skada på ens odling. Det mesta kan alltså hända och även de odlare som tror sig ha förutsett precis allt får lära sig att det oförutsedda kan inträffa ändå.
Naturligtvis har även jag haft en del problem, framför allt med undernäring och sniglar. När jag började skriva på det här blogginlägget för några dagar sedan hade jag ännu bara behövt spetsa tre mördarsniglar på det kebabgrillspett i rostfritt stål jag använder som vapen och tänkte att värmen och torkan hållit snigelbeståndet nere, kanske rent av utrotat dem, i skogarna utanför Gnesta.
Igår när jag äntligen fick tid att rensa ogräs mellan plantorna upptäckte jag dock att flera av mina tobaksplantor förväxlats med någon “ät-så-mycket-du-orkar-salladsbuffé” av våra bruna och slemmiga fiender.
När jag utlyst det polisen vid grova brott kallar för en särskild händelse och började finkamma brottsplatsen förstod jag snart att jag hade att göra med fler än en förövare. Bakom min pallusad a lá cowboyfort runt nedre delen av landet låg mängder av feta dästa sniglar och smälte maten och ynglade av sig.
Jag rev ursinnigt bort (den egentligen helt meningslösa och enbart dekorativa) avgränsningen och kebabgrillspettet slog som en ilsken symaskinsnål genom gräs, fuktig jord och tobaksmätta snigelkroppar.
Idag fortsätter arbetet med att vidga säkerhetszonen runt tobakslandet och varenda liten hålighet som kan utgöra ett gömställe kommer att jämnas med marken. När jag sedan är klar hade jag först funderingar på att gräva en vallgrav runt allting och fylla den med brinnande bensin och krokodiler, men inser att det nog blir svårt att genomföra. I stället får det bli ett lager utbrunnen grillkol och ett lager snigelpellets runt om. Och nu har jag förhoppningsvis lärt mig att man inte skall bygga bon till skadedjur man inte vill ha.
Mitt andra tobaksrelaterade bekymmer var att jag för några veckor sedan upptäckte att vissa plantor hade fått gula och en del missfärgade blad. Efter att ha frågat Internet vad han ansåg om saken blev jag övertygad om att det helt enkelt berodde på näringsbrist/fosforbrist. Som i sin tur berodde på att jag slarvat med gödslingen av jorden i våras (vilket i sin tur berodde på att jag börjar bli gammal och trött och inte riktigt orkade.)
Jag bombade på för fullt med benmjöl, guldvatten och nässelvatten och plockade bort de klena bladen och efter några dagar såg all tobak nöjd och glad ut igen.
Nässelvatten är förresten riktigt bra näring för tobaksplantor och jag plockar så mycket nässlor jag hinner som sedan får ligga och gotta till sig i ett 90-liters murbrukstråg under lock i 10-14 dagar. Då och då kan man röra om lite, men bör vara beredd på en av de jävligaste dofter som finns när man lyfter på locket…
Guldvatten som helt enkelt är det man pinkar ut blandat med vatten innehåller också otroligt mycket näring, men till det här jag inget stort tråg eftersom jag inte hunnit dricka så mycket öl att det är värt det ännu. Möjligen blir det ändring på den saken nu när min semester har börjat.
