Nu, kära tobaksland, får du vila. Nu kan du slappna av och luta dig tillbaka efter flera intensiva månader. Nu kan du klappa dig på axeln och berömma dig själv för ditt framgångsrika arbete. Och drömma om kommande storverk.
Vi har haft en spännande säsong tillsammans, du och jag. När du vaknade i våras var det dags för din uppsnyggning. Den blev blöt, mycket blöt. Det krävdes mycket tid och arbete för att det skulle bli fason på dig. Men till slut gick det och du låg där och mös i solen, nymatad med näring, och laddade för ditt kommande arbetspass.
I slutet av maj var det så dags. Du fick dina små bebisar och började ditt uppdrag med att få dem att rota sig och hjälpa dem att bli vuxna. Det här hade du gjort förr så jag litade på din erfarenhet och visdom.
Men ibland händer det saker som man inte kan förbereda sig på. Efter bara några dagar blev de små sargade av stormvindar från en ambulanshelikopter. Några knäcktes helt.
Jag tyckte så synd om dig. Var detta slutet? Inte då. Några av dina barn var för evigt förlorade, men vi bjöd in några andra som tog deras plats. De som var skadade hjälptes vi åt att ge en nystart. Efter ett tag började de alla sträva mot höjderna.
I slutet av sommaren hade dina barn blivit stora och ståtliga. De nedersta bladen, de som brukar bli de största, hade de ju alla förlorat i stormen. Men vi älskade dem ändå.
Ett litet tag till skulle du få behålla dem innan det var dags för dem att lämna dig och bli lönsamma. Under tiden passade jag på att åka och hälsa på några kolleger, både till dig och till mig, i Värmland.
När jag var hemma hos dig igen befriade jag dig steg för steg från ditt ansvar. Bördan lättade när blad efter blad lämnade dig och hängdes upp för att mogna vidare. Och torka. Och hamna i stora lådor. Och vägas. Detta år har du och dina drygt 70 plantor gett mig totalt 12,5 kilo tobak. Vilket ger mer än 30 kilo snus. Vilket innebär mer än 2,5 kilo snus i månaden. Detta innebär alltså att du den här säsongen har gett mig tobak för en årsförbrukning. Bra jobbat, kära tobaksland!
Så tack för i år. Vila dig nu ordentligt. Ladda batterierna, sug i dig bokashi och kaninskit, låt maskarna äta upp ditt lövtäcke och gräva syrekanaler i dig. Nästa år kör vi igen.
