Dosor som ska fyllas, maskiner som ska testas, snus som måste knådas om, katter som är i vägen. Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig.

Fredag kväll. God middag, ett glas vin, snart läggdags. Jag ska bara ta en ny dosa i kylen. Men hoppsan, här var det ganska tomt. OK, ned i källaren och hämta upp ett par lådor. Fyller dosor ur den ena. Upptäcker att snuset i den andra lådan är lite torrt. Aha, här blir det att knåda om med lite mer vätska.

Och när jag ändå är i gång så kan jag ju testa den nya köksassistenten (skänkt begagnad av en granne), av ett annat fabrikat än den jag brukar använda (skänkt begagnad av en annan granne).

Och när jag, som sagt, ändå är i gång så kan jag ju passa på att testa den nya pH-mätaren (ännu en pryl i maskinparken och som hjälper till med den sista fintrimningen av snuset).

Nu är det mycket på en gång.

OK. Förpackning öppnad. Mycket prylar här (vad har man dem ens till?!). Ah, där är en manual. Hmmm…. på engelska… autoöversatt från kinesiska. Jag försöker verkligen. Men sådana där texter gör att min hjärna plötsligt börjar fundera på morgondagens väder eller den senaste rapporten från Folkhälsomyndigheten eller om jag ska gå och plantera om lite tobak eller kanske ta en dusch eller…

”Bosse!”

Räddningen kommer (som vanligt) i form av maken Byggare Bosse (som även är ingenjör och som passande nog har bott ett antal år i USA). 

Jorå, det reder ut sig. pH:t i aktuell sats av hemodlad tobak visar sig ligga en bit under den magiska 8:an som är lämpligt för snus. Aha. Blir till att hälla i lite mer kaliumkarbonat också, då.

Jag häller i snuset i assistentens blandarskål och startar maskinen. SPRÄTT! Aj aj aj, just det, ja – locket måste ju på (så är det inte med maskinen av det andra fabrikatet, den jag brukar använda). Åtskilliga gram snus hamnar på golvet, på köksbänken, på maskinen. Morr. 

Nytt försök. Med lock på. Nu så. Medan maskinen jobbar, surr surr surr, går jag en liten bit bort och hämtar burken med kaliumkarbonat. Surr surr sur. Ser i ögonvrån en av katterna svischa förbi. Surr surr surr. Precis när jag greppar burken – surr surr surr – hörs ett BRAK. Och så blir det tyst.

Tillbaka vid maskinen ser jag hur den står prydligt på golvet. I ett hav av snussmulor och plastskärvor. Kontakten har åkt ur och katten står och nosar på alltihop. 

Som tur är står maskinen rättvänd och locket är helt, men ett hörn på maskinen är helt krossat. Inget som stör funktionen, men lite irriterande. Jag vet fortfarande inte om det var katten som var uppe på köksbänken och fick spelet, eller om maskinen helt enkelt hoppade ned av sig själv.

Nåja, som tur är har jag som vanligt, för säkerhets skull, lagt ett gammalt lakan på golvet nedanför köksbänken. Jag lyfter upp maskinen igen och kör färdigt snuset med mer kaliumkarbonat och mer vätska. Snuset som har hamnat på diverse delar av köksinredningen krafsar jag ihop i en dosa, lakanet skakar jag ut genom dörren och slänger i tvätten. Nytt pH blir drygt 8. Äsch, det löser sig väl med lite lagring.

Vad ville jag säga med det här då? Kanske att jag borde ha testat prylarna innan det är skarpt läge, att jag inte ska sätta i gång storknådningen det sista jag gör på kvällen och att jag nog ska ställa snusassistenten på någon typ av halkskydd. Samt att jag borde ha läst den svenska översättningen till pH-mätaren som finns hos Tobakskemi (och som jag hittade exakt nu).

Snus. Skärvor. Katt. Skitigt lakan. Situationsbild från en fredagkväll.

4 kommentarer för “Surt, sa snusar’n

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *