Tobak kräva dessa maskiner

Tobaksbebisarna har nu snart hamnat i förskoleåldern men det dröjer lite innan de ska planteras om i egna små krukor. Det ger mig tid att fundera kring det här med alla maskiner och redskap en tobaksodlare och snusmakare behöver.

Tobak började odlas och snus började tillverkas i Sverige långt innan elen var uppfunnen. Hur gjorde de då? Hur bar de sig till exempel åt när de malde tobaken? Och hur knådade de snuset? Jag har inte lyckats hitta någon information om detta och skulle bli jätteglad om någon kunde dela med sig av bilder och beskrivningar.

När jag själv började med tobaksodling och snustillverkning gjorde jag som med allt annat jag sätter i gång med – jag bara börjar och så lär jag mig efter hand. Jag skaffade grejer vartefter jag behövde dem. Maskinparken börjar ta över en allt större del av vår bostadsyta, tillsammans med alla lådor med tobak och snusbakningsingredienser. Maken och jag har nu börjat skissa på ett tobakshus på tomten för att kunna flytta ut hela hanteringen.

Varför behöver jag alla dessa prylar då? Vi tar det från början.

Tobaksodling kräver ju ett trädgårdsland. Ett stort. Mitt första tobaksland skapade jag genom att täcka en bit av gräsmattan med gamla tidningar och kartonger och sedan lade jag tång, gamla löv, kompost, gödsel och jord ovanpå det. 

Tången krattade vi ihop vid stranden, lyfte på släpvagnen med grep och körde hem med bilen. Hönsgödsel hämtade jag i hönshuset. Hästgödsel hämtade maken Bosse i traktorgrävarens stora skopa hos grannen.

Det behövs stora mängder jord, så det köpte vi av en kille med lastbil som kom och levererade. Sedan skyfflade jag och krattade ut jorden. Och vattnade. Mitt andra tobaksland skapade jag genom att utvidga ett grönsaksland. Jag gjorde en brasa och eldade bort grässvålen. Maken hjälpte till att fösa runt brasan med traktorgrävarens mindre skopa.

Hittills har det alltså krävts: Lastbil, kratta, grep, bil, släpvagn, traktorgrävare, spade, vattenslang. Och en Bosse.

På hösten skördar jag tobaksbladen och hänger upp dem på käppar i takbjälkarna för att de ska mogna och torka. Även här behövs en Bosse som tillverkar käppar och specialkrokar.

När det är dags att mala tobaken behövs någon typ av kvarn.

Jag började med att använda mixern som hör till köksassistenten. De hårda bitarna av mittnerven som blir kvar körde jag  genom spannmålskvarnen. Men efter något år beckade kvarnstenarna igen av den oljiga tobaken.

Jag fick då tips om en stark men billig köksassistent med både matberedare och mixer. Så nu mal jag allt i samma maskin. Först bladen i den bredare matberedaren och sedan mittnerven i den smalare mixern.

Prylar: En hushållsassistent med mixer, en spannmålskvarn, en matberedare med mixer.

Alla saker som nämnts hittills slipper man om man köper färdigmald tobak eller en snussats från Kungssnus.

När man tillverkar snus börjar man med att vispa ihop tobaken med kokt vatten och salt och bakar sedan alltihop.

Behövs: Spis, kastrull, elvisp, tryckkokare med innerkastrull alternativt ugn med en plastlåda med lock samt stektermometer. 

När snuset är färdigbakat ska det knådas i en hushållsassistent tillsammans med olika kemiska tillsatser och sedan lagras några veckor.

Mina första snussatser knådade jag i min urgamla, alldeles för lilla assistent utrustad med visp. Jag fick knåda lite i taget och stå och trycka snusmassan mot vispen med en styv slickepott. Så småningom skaffade jag en större assistent med riktiga knådningsverktyg. Och en till eftersom startvredet på den första pajade.

Behövs: En, helst två köksassistenter med 6-litersbunke, rulle och skrapa.  Och en Bosse som kan laga den som för tillfället är trasig.

Okej, snuset är färdiglagrat. Då ska det smaksättas.

Det enklaste sättet att göra detta är att köpa färdiga smaker från Tobakskemi. Men eftersom jag är en envis gör-det-självare gillar jag att tillverka mina egna  smaksättningar av växter, bär, nötter, rötter, frukter, kryddor, brännvin med mera.

Till detta behövs till exempel mixerstav, mandelkvarn, mortel, rivjärn, rasp och glasburkar.

Tillsammans med smaksättningarna ska snuset sedan återigen knådas i köksassistenten och sedan vispas med elvisp. 

Behövs: Elvisp.

Sedan ska snuset lagras igen och  alla olika maskiner och redskap ska rengöras. 

Behövs: Diskmaskin.

Men faktum kvarstår: För inte alltför länge sedan klarade snustillverkarna alla dessa moment utan el. Vad använde de? Hur gjorde de?

 Min dröm är att någon gång göra ett snus helt utan inblandning av el. Idén kom upp för drygt ett år sedan när vi var strömlösa i ett par veckor efter stormen Alfrida. Bakningen kan jag lösa i vår vedeldade bakugn. Men malningen av tobaken? Knådningen? Hjälp!