Kort som en svensk sommar.

För att tillverka snus behöver man som bekant tobak. Vill man dessutom att snuset ska bli gott är tobaksmjöl av bästa kvalitét en förutsättning, något Kungssnus har tillhandahållit hembakande amatörer och experter ända sedan den moderna prillans begynnelse för mer än tjugo år sedan.

Är man så nyfiket lagd att man vill följa sin pris hela resa redan från vaggan kan man även prova att odla tobaken själv, men det är bra mycket mer jobb än man kan tro och kräver stort tålamod. Inte blir det gratis heller när man räknar med jord, krukor, belysning, växtnäring och det enormt många arbetstimmar man måste lägga ner, men många som gett sig på det anser att snuset man belönas med i slutändan är det bästa man smakat.

Det här blir mitt tredje år som tobaksodlare, men det första när jag åtminstone har en liten aning om vad jag sysslar med. Dock finns det oändligt mycket mer att lära och massor av erfarenheter att göra på vägen mot tobaksplantor som ger maximal avkastning. Vilken sort trivs bäst i just min jord i skogarna i Södermanland? Hur får jag så många plantor som möjligt att överleva sniglar och klara sig från de olika virussjukdomar en tobaksplanta kan råka ut för? Förutom att läsa allt man hittar om tobaksodling och ställa frågor till mer erfarna odlare i någon av alla Facebookgrupper som finns, är det bara att lära av sina egna försök som gäller.

Innan jag ens hade satt ut de första plantorna jag drivit upp hemma i garderoben i min lägenhet lärde jag mig att acceptera det omöjliga i att överlista vårt klimat och naturen själv. Efter en varm vinter nästan helt utan snö såg jag en tidig sommar framför mig och petade mina frön i jorden redan i februari, minst en månad tidigare än brukligt. Jag ville få ett försprång och en flygande start med tanke på att min tobak måste skördas och torkas på loftet i en ouppvärmd lada då torpet jag och min fru arrenderar saknar både elektricitet och rinnande vatten. Moder natur skakade hånleende på huvudet liksom för att säga att jag varken var den första eller sista idioten som försökt och levererade sedan både ett april och maj nästan helt utan sol, låga temperaturer, blåst och nätter med dödlig frost.

 

Mina frön som ju redan var igång växte till plantor som hela tiden behövde planteras om och utrymmet hemma i lägenheten krympte stadigt och inte förrän näst sista helgen i Maj vågade jag börja plantera ut dem.

Även så långt fram i almanackan kändes det inte riktigt säkert eftersom temperaturen på nätterna fortfarande balanserade på gränsen, men av mina 104 tobaksplantor skadades bladen av kyla på bara fem eller sex stycken och samtliga av dem överlevde och har skjutit nya friska skott. Inte heller sniglarna har lyckats ta död på några tobaksplantor även om några fått bladen rejält naggade innan jag hittat förövarna och spetsat dem på mitt kebabspett av rostfritt stål och slungat ut dem i skogen intill landet.

Än så länge ser det alltså lovande ut i år för mina 32 olika sorter av tobak. Att försöka sig på så många olika sorter är inget jag rekommenderar eftersom man hinner bränna ganska många säkringar i skallen när man försöker hålla isär dem. Tre eller fyra sorter räcker gott och väl och något liknande siktar jag på nästa år, men det här årets experimenterade kommer förhoppningsvis att ge en fingervisning om vilken tobak som är lämpligast då.

Som ett intressant sidospår provar jag också att ha några av de sorter som inte blir så höga i tjugolitershinkar. Det är inte för att jag inte har möjlighet att gräva ut landet ytterligare, mest för att se om det fungerar och hur bra tobaken växer under lite andra förutsättningar.

Eftersom tobaksplantan inte verkar kunna få för mycket näring bombar jag hela tiden på med flera olika varianter. I år hade jag inte grundgödslat landet så ordentligt som man bör, men jag försöker kompensera med att tillföra desto mer nu. Varje planta fick en näve pellets av hönskit under när jag planterade dem och nu vattnar jag med guldvatten och nässelvatten så ofta jag kan. Bonden vi arrenderar torpet av har också lovat att dumpa av ett lass bränd koskit som jag kan sprida ut som extra grädde på moset. Jag hoppas att det är tillräckligt och är egentligen inte särskilt orolig. Mitt framtida snus frodas och växer redan så att det knakar.

4 kommentarer för “Kort som en svensk sommar.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *